- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1934 Årg. 3 Nr 4 /
38

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Trägårdh: Naturvetenskap och religion - Anmälda böcker - Julian Huxley, What Dare I Think?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IVAR T RÄGÅRDH

innebär likväl en fundamental förändring av
vår synvinkel och resultaten av denna
förändring börja redan att göra sig gällande på
många områden. Om man accepterar
naturlagarnas universalitet och deras oundvikliga
och automatiska verkningar, blir det ej
mycket plats för en personlig gud. Han
reduceras till rollen av en välvillig men
overksam åskådare av det kosmiska maskineriet.
Man kan visserligen antaga, att han har
skapat maskineriet, och om han är
allvetande har han också reda på hur
maskineriet kommer att fungera, men det är också
allt.

Den moderna liberala teologien har ej
undgått att påverkas av naturvetenskapen, och
den gamla antropomorfistiska uppfattningen
om en skäggig Jehovah är det ej mycket kvar
av längre; i stället talar man om skapande
krafter, inneboende ande, gudomlig mening
med utvecklingsförloppet och så vidare.

Men denna moderna riktning har ännu ej
mäktat nämnvärt påverka religionen, sådan
den i praktiken läres och predikas. Ty
alltjämt förkunnas läran om en personlig gud,
som från sin himmel ser ned på den värld
han skapat, som har makten över allt som
sker och kan genom underverk sätta
naturlagarna ur spel, som lyssnar till böner och
ibland uppfyller dem, som ibland är
tillfreds, ibland förtörnad och som sände sin
son till jorden för att frälsa syndare. Det
finnes följaktligen en djup klyfta mellan de
liberala teologernas åsikter och den stora
massans tro.

I stället för denna deistiska religion tänker
sig Julian Huxley framtidens religion utan
någon gudstro. Människan är en begränsad
och inskränkt varelse, slutprodukten av den
utveckling som ägt rum på vår planet. Vi ha
ingen anledning tro, att hon någonsin skall
kunna fatta universums natur eller ändamål.
Den sant religiösa människan måste ödmjukt

nöja sig med att icke veta eller förstå många
ting, däribland tillvarons ändamål och
möjligheten av en personlig tillvaro efter döden.
En sådan inställning är raka motsatsen till
att acceptera som fakta det man gärna önskar.
Vetenskapen utvecklar sig ständigt och ingen
uppfattar dess förändring annat än som ett
framåtskridande. På samma sätt måste
religionen lämna sina fasta och stela dogmer
och underkasta sig utvecklingens lag. Det
innebär ej, att den degenererar och
sönderfaller. Även om bönen i dess hävdvunna
betydelse, att man anhåller om vissa
önskningars uppfyllelse, försvinner såsom varande
meningslös, finnes dock riklig plats för
något ganska närbesläktat med bönen,
nämligen en djup och innerlig meditation, ett
försök att bringa reda i ens olika strävanden
och begär och inordna dem i sammanhang
med varandra och med samhället. En dylik
meditation, varvid man går till botten med
sig själv, kan knappast undgå att få något
religiöst över sig och är en förunderlig hjälp
mot tillvarons besvärligheter. För många
människor är det säkerligen ett värdefullt
stöd att hålla dessa andaktsstunder
tillsammans med andra, och de byggnader som av
ålder hållits heliga, kyrkorna, äro rätta
platsen för dem.

Den nya religionen kan ej längre utlova
frälsning i den konventionella bemärkelsen.
Men det är ett faktum, att vi fattiga
människor kunna tillkämpa oss en känsla av frid
och harmoni, en övertygelse att vår existens
ej är något tillfälligt och meningslöst utan
något som skall vara och som har betydelse
både för oss själva och för samhället. -En
religion, som är värd detta namn, måste
kunna förhjälpa oss till denna känsla.

Ingen kan förneka, att vi ha en känsla av
synd och skuld, ofta starkt förstorad hos
mycket moraliska personer och atrofierad hos
omoraliska individer. Lika litet kan man
för

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-4/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free