Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist; Amerikansk prosa. II - Anmälda böcker - Ernest Hemingway, Winner Take Nothing - Dorothy Parker, After Such Pleasures - George Milburn, No More Trumpets - William March, Company K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
AMERIKANSK PROSA. II
I.
Ernest Hemingway har i sitt författarskap
framför allt väckt intresse som typ. Han har
poserat som vår tids Byron, en representant
för ”the hard-boiled generation” och ”the sad
young men”. Han erbjöd 1930-talets ungdom
en attityd, en modell att leva efter, en
skyddande och förstucket romantisk förklädnad:
man skulle vara melankolisk och cynisk,
man skulle ha avskaffat nerverna och
uppskatta spritdrycker och könsdrift som
sensa-tionsrika njutningsmedel. Man erbjöds ett
tillfälle till snobberi, man befriades från det
besvärliga kravet att vara sig själv.
Hemingway skapade en perfekt litterär form för
detta livsideal och hans framgång blev stor.
Han hade funnit den metod som passade
hans intentioner och utbildade den
målmedvetet, med stor artistisk talang. Han lade an
på rekordprestationer, hans noveller blev
effektfulla som hundrameterslopp. Men han
intresserade sig egentligen inte för liv och
människor annat än i vissa ögonblick av
anspänning, bristning, död. När han var som
bäst var han nära nog en amerikansk
Mau-Ernest Hemingway: IT inner Take Nothing.
Jonathan Cape. London 1934. 7 s. 6 d.
Dorothy Parker: Ajter Such Pleasures.
Long-mans, Green. London 1934. 6 s.
George Milburn: No More Trumpets.
Har-court. Brace and Co. New York 1933. $ 2: 50.
William March: Company K. Gollancz.
London 1933. 7 s. 6 d.
passant, men mellan honom och den
verklige Maupassant låg~ ett världskrig och en
ocean: de amorösa roddarna på Seinen hade
blivit smuggelspritsberusade ex-soldater som
ville se blodet flyta på tjurfäktningsarenan
och höra käkarna krasa under
boxhandskarna; och viktigare: Maupassant var
lidelsefullt engagerad i livet, men Hemingway
snob-bade med sin oberörda likgiltighet inför det.
Hans attityd var inte fullt äkta och därför
i längden ohållbar. Han ville övervinna sin
hemliga, inre sentimentalitet och blev brutal:
han förnekade kärleksdriften genom att
betrakta den som en sensation, en
sportprestation, och sadismen infann sig. Han blev
fastlåst i sin attityd, instängd i sin stil som i ett
harnesk. För att få rörelsefrihet måste han
övervinna attityden. Han lyckades delvis
därmed i "Farväl till vapnen”. Och han
fortsätter vidare på den vägen i sin senaste bok,
”Winner Take Nothing”.
Den är präglad av depression.
Sensationerna, nerväventyren har inte längre samma
lockelse som förr; förhärskande är en
stillsam melankoli som verkar äkta nog. Det
bittra resultat han kommit till har han
uttryckt redan i bokens titel: ”winner take
nothing”. Han besitter naturligtvis samma
tekniska mästerskap som förr, men det är
som om han inte längre brydde sig om att
utnyttja det riktigt. 1 många av bokens fjor-
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
