Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist; Amerikansk prosa. II - Anmälda böcker - Ernest Hemingway, Winner Take Nothing - Dorothy Parker, After Such Pleasures - George Milburn, No More Trumpets - William March, Company K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
GEORGE MILBURN
det motsatta slaget hör Lawrence och
Faulk-ner: den mystiska, svallande livskraftens
bekännare.
2.
Det är något djävulskt med Dorothy
Parkers noveller, något absolut hopplöst.
Bredvid hennes korta, koncist och elegant
tillskurna historier verkar Sinclair Lewis’
satiriska romaner idylliska och optimistiskt
välvilliga. I likhet med Lewis har hon alls inte
tråkigt i sällskap med sina hopplösa
människor, hon är märkbart förtjust i att få
presentera dem, hon verkar käck och snärtigt
talför dam med reservoarpenna och
läppstift lika nära till hands. Man vet inte
om hennes människor någonsin gjort henne
riktigt sorgsen eller riktigt förtvivlad: alla
sådana sinnesrörelser har hon omsorgsfullt
pudrat bort spåren efter. Hennes berättelser
är olyriska, skarpskurna, doftlösa och
fernissat blänkande som konstgjorda blommor.
”After Such Pleasures” heter den nya
samlingen. Med infernalisk konst tecknar hon de
cirklar i vilka hennes människor är
inneslutna. Alla är de innestängda: i sina
fördomar, i sitt utseende, i sitt umgänge, i sin
miljö. De lider av instängdheten, men de
saknar fullständigt förmåga till effektiv revolt,
de bara griper efter alla illusionernas
halmstrån: en telefonsignal, en blick, ett vänligt
ord, några blommor i en kartong: kanske är
det kärleken, äventyret, den stora händelsen
som kommer. De vill leva, de vill erfara, de
vill älska, men de kan inte; tillfället som de
väntar på kommer aldrig och de förstår inte
varför. Hur hopplöst är det inte för
barnsköterskan med det långa hästansiktet: aldrig
blir hon annat än åskådare till dessa unga
äktenskap där fruarna får blommor varje
dag. Ett par som anträder sin bröllopsresa
med tankarna uppfyllda av en enda sak: den
snart förestående sexuella bekantskapen med
varandra, som de både längtar efter och
fruktar för: hur oändligt små utsikter har de
inte att lyckas och hur förljuget falsk är
inte hela iscensättningen med ceremonier,
löften, förpliktelsei, tomma lyckönskningar.
Där är ett par som ska skiljas, ingen i deras
umgängeskrets begriper varför, hon är en
förtjusande och tillgiven hustru, han en
idealisk äkta man. Sedan följer ett
kamerasvep in i deras äktenskapliga liv: han
kommer hem på eftermiddagen och börjar läsa
i tidningen, ingenting har hänt under dagen
som de tycker är värt att tala om för
varandra, de äter middag och talar lite om
vad för slags mat de tycker bäst om; sedan
återgår han till tidningen och ibland ser han
upp på henne med ett litet leende, hon frågar
om han sett hennes blommor, han kastar en
blick på dem och mumlar något och sedan
bara sitter han och väntar på det han vet ska
komma, medan han trycker tummarna i
tidningen för att behärska sig: — O, jag älskar
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
