Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ MAUROIS
GEORGES DUHAMEL
tvivlat efter renhet och åstadkom så mycket
ont omkring sig. Hos Georges Duhamel finns
påtagligen samma strävan efter moralisk
renhet, som klär sig i romantisk form. Medan
en man sådan som Tchekov skildrar livet
i mer pessimistiska drag men accepterar det
såsom ett faktum, kan Duhamel icke finna
sig i världens orenhet.
Boken är en av hans bästa. Familjen
Pasquier — far, mor och barn — är tecknad
med rättfram och rörande ärlighet. Måhända
är omtanken om det stilistiska stundom
alltför tydligt framträdande. Stilens något
avsiktliga fullkomlighet kommer en att glömma
känslomomenten, som likväl finnas där.
Stundom stöter man också på en lustig
humor besläktad med Dickens’ och som
förvånar en smula. Men allt detta är rent ytlig
kritik. Boken är vacker, och vi vänta otåligt
på fortsättningen av ”La Chronique des
Pasquier”.
*
De bästa böcker, som skrivas om krig, ha
oftast tillkommit långt efter sedan krigen
upphört. Jag skall bara draga fram som
exempel Tolstojs ”Krig och fred”. Om 1914
års krig har redan tusentals romaner
utgivits, men få så sanna berättelser som Drieu
La Rochelles’ ”La Comédie de Charleroi”
(Gallimard).
Drieu är en framstående man, mycket
intelligent, ypperlig skriftställare, samtidigt
nonchalant och brutal, föraktfull och vänlig.
Stendhal skulle ha tyckt om honom trots att
han icke är så lidelsefull som Stendhal eller
åtminstone visar det mindre. Men Stendhal
skulle ha igenkänt en lärjunge och beundrare
av sin berömda skildring av Waterloo, om
han hade fått läsa den som Drieu ger av
Charleroi.
Berättelsen är skriven i första person och
består (det märker man och författaren
bekräftar det) av personliga minnen.
Berättaren, som varit med i slaget vid Charleroi,
återvänder efter flera år till slagfältet
tillsammans med modern till en av sina
kamrater, vilken yngling stupade just i denna
batalj. Tvenne ledmotiv flätas samman: det
ena, en lysande skildring av slaget, det andra
en beskrivning av världens teatraliska smärta.
På det militära planet påminner boken om
Célines ”Voyage au bout de la nuit”, men
hos Drieu finner man större resning.
Den bästa av bokens fem noveller heter
”Le Voyage aux Dardanelles”. Man stiftar
här bekantskap med en ung man av
intellektuell typ, som skulle kunna avancera till
officer, men som föredrar att förbli sergeant
och att blott och bart genom styrkan i sin
moraliska prestige behärska en sektion
soldater bland vilka det finns alla möjliga
element, bland andra några farliga apacher.
Berättelsen om hur den unge mannen vinner
absolut auktoritet präglas av en
beundransvärd äkthet, naturlighet och kraft.
*
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-4/0054.html
