Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN PARIS
”Le Pasteur Martin” av Philippe Amiguet
(Denoèl et Steele) är en roman utan
handling, men med sin kärva ton och sin frihet
från alla ornament, påminnande om vissa
protestantiska kyrkor, rör den läsarens hjärta.
Vem är prästen Martin? Har han
överhuvudtaget någon historia? Såsom
kyrkoherde i en liten by i Schweiz har han länge
plikttroget fyllt sina åligganden. Men efter
att ha svikits i sina kärleksförhoppningar och
med en bruten förlovning bakom sig grips
han av en slags andlig torka och försjunker
i dyster egoism. En av hans församlingsbor,
en stackars överspänd yngling, begår
självmord, delvis på grund av att hans
själasörjare försummat honom. Detta självmord
väcker prästens samvete. En av hans vänner,
som är sjuk, ber honom att byta församling
med honom och att åtaga sig den krävande
uppgiften som präst i en av de mest
svårtillgängliga bergstrakterna. Han gör det.
Martin lever nu under de mest påfrestande
förhållanden. Genom snö och is strävar han
fram för att läsa evangeliet för de sjuka i den
nya församlingen. Snart får han veta att hans
offer varit fåfängt och att den i vars ställe
han ryckt in nyss har dött. Allt är sålunda
få-fänglighet, isolering, förtvivlan. Varför skulle
icke även han genom ett självmord göra slut
på denna meningslösa och smärtsamma strid?
”Plötsligt greps han av blygsel över sina
tankar: — ’Jag är en usel hädare’, viskade
han och började skriva sitt kondoleansbrev:
’Min kära syster, det är rättvist och riktigt
att vi skola lida, ty då vi blott äro skuggor,
som glida förbi, fästa vi alltför stor vikt vid
vår jordiska lycka?”
En bok från Genèvesjön, stilla, grå, men
icke utan skönhet. Det dallrar djup rörelse
under den lugna ytan. Protestantens andliga
liv med alla dess svåra problem har sällan
analyserats med större ärlighet.
O
Beträffande dagshändelserna bör man läsa
Frangois Mauriacs ”Journal” (Grasset). Det
är en samling artiklar, vilka Mauriac under
förlidet år utgivit i ”L’Echo de Paris”.
Journalistiken är en storslagen form av litteratur,
när den bringas till denna höga nivå. Om
en människa ger sig helt åt det hon skriver,
vad betyder det då att en eller annan sida,
som är full av skönhet, inspirerats av flyktiga
händelser? Alla händelser äro flyktiga, och
de som människorna påstå vara bestående,
äro det icke i evighetens ljus. Men
konstverket förblir konstverk långt sedan det ämne,
som gav upphov till det, sjunkit i glömska.
Vem minns väl den mänskliga varelse, som
var Michelangelos modell?
De som intressera sig för den franska
politikens aktuella utveckling kunna lämpligen
läsa André Tardieus bok: ”L’Heure de la
Décision”. Med stor klarhet, intelligens och
(enligt min mening) sannfärdighet ger han
här en framställning av de konstitutionella
reformer, vilka skulle göra det möjligt att
rädda de liberala institutionerna i Frankrike.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
