- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1934 Årg. 3 Nr 4 /
55

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Att läsa Shakespeare - Anmälda böcker - Logan Pearsall Smith, On Reading Shakespeare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT LÄSA SHAKESPEARE

far ut mot det okända, som ligger bakom de
mystiska initialerna W. Sh.

Det är i bokens andra kapitel mr Smith
försöker kasta loss — han kallar också
kapitlet ”the great adventure”. Han vill ut
på Shakespeareoceanen, inte för att göra några
nya upptäckter — endast för att lära sig själv
vad som menas med ordet shakespearisk och
för att på nära håll få betrakta det man
kallar Shakespeareproblemen.

Bland det första han därvid ger akt på är
att det endast var under femton år som
Shakespeare producerade i sträck — ej mer.
Femton år! Ser man på vad de rymma dessa
femton år, tror man de äro etthundrafemtio.
Så stor, minst, är skillnaden mellan de
tidigare verken och de senare. Ingen ”kultur” har
utvecklats så mycket under etthundrafemtio
år. Två tidsåldrar äro varann icke mer olika.

Detta går emellertid mr Smith icke
närmare in på; det är inte hans hobby.

Och jag skall därför inte uppta mycken
plats med att tala därom. Bara påminna om
en enstaka punkt, som förefaller mig så
genomskinligt ljus som ingen annan i
Shake-speares biografi. Det är en episod i en
med Shakespeare samtida studentkomedi. Två
teatermän stå och debattera teater och nämna
därvid Shakespeares insats — med all
högaktning och beundran, men med beklagande,
att han slösar bort sina gåvor på alltför
lätta ting, på bara lek. Alltför lätta ting!
Det var visst året före ”Hamlet”, några år
före ”Othello”, ”Konung Lear”, ”Macbeth”,
”Coriolanus”, ”Antonius och Cleopatra”. Har
någonsin en lek tagit en så våldsam
vändning! Har nånsin lätthet blivit så tung — så
tung att jorden ännu sviktar under tyngden!

Mr Smith går inte närmare in på den
orimliga omfattningen av Shakespeares
livserfarenhet. Och själva ”the great adventure”, resan
genom Shakespeares värld, blir därför mindre
givande än man kunde ha väntat sig.

Mer givande blir vad han kallar ”the great
reward”. Under den titeln meddelar han de
studier han gör efter återkomsten från resan.
The great reward — det är för mr Smith dels
Shakespeares lyrik, dels hans karaktärsteck
ningskonst.

Smith ser den unge Shakespeare
huvudsakligen som en passionerad ord jägare. I
begynnelsen var ordet för Shakespeare som för
”Genesis’” författare. Kärleken till ordet med
alla dess nyanser, dess klanger, var det som
gjorde honom — världens störste
ordskapare — till världens störste magiker —
ordens musik och ordens böjlighet att fånga
och att genomlysa vad det vara månde i
naturen och i människan.

Mer än någon annan skalds är
Shakespeares fantasi sensuell, bildskapande. Mer än
andra poeter blir han därför målare — ”varje
ord är en tavla”. Och bilderna jaga varann —
i hans yngre år äro de mestadels ornament,
senare bli de som hos Aischylos livsbelysning.
På samma sätt som hos primitiva folk blir
hos Shakespeare en bild en konkret form för
en idé.

Shakespeares diktion är en slags bel canto
inför en publik som tog vackra ord för fagra
äventyr — som rymdens brutna stjärneljus.
Inte bara figurer sådana som Othello och
Macbeth tala stor poesi. Också Jago och
Cali-ban. Så som himlens regn och solsken flödar
över onda och goda, så låter Shakespeare sin
poesi flöda ur munnen på både de värdiga
och de mest ovärdiga.

Denna shakespeareska poesi slår ut i full
blom i inte mindre än tre skilda verk
samtidigt, en komedi, en tragedi och ett
krönikespel — ”En midsommarnattsdröm”’,
”Romeo och Julia”, ”Richard II”. Men sen
Shakespeare väl med dessa verk blivit mästare
över sin egen lyrik, börjar ett annat drag
lika hastigt växa fram vid sidan av lyriken,
nämligen hans karaktärsteckningskonst.

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:06:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-4/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free