Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Att läsa Shakespeare - Anmälda böcker - Logan Pearsall Smith, On Reading Shakespeare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
Med patriotisk stolthet understryker mr
Smith den kända satsen, att intet folk haft
sådant sinne för individuell karaktärsteckning
som engelsmännen, och bland dem ingen så
som Shakespeare. Ja, författaren vill göra
gällande att den engelska romanen egentligen
stammar från Shakespeare. Trilogien om prins
Henrik, Hotspur och Falstaff är Englands
första stora karaktärsroman. Det är av
Shakespeare de engelska romanförfattarna ha lärt,
hur man skapar figurer i kroppsstorlek och
tre dimensioner och visar dem i aktion.
Hur har då Shakespeare gått till väga när
han skapat dessa figurer? ”Alla
romanförfattare, vars mål är att skapa karaktärer, äro
kannibaler. De måste ha levande modeller, de
måste kunna äta, om så skulle vara, sina egna
föräldrar.” Om Shakespeares modeller veta
vi mycket litet. Så mycket tydligare är då
dels hans förmåga att älska liv i sina figurer,
i både onda och goda, dels hans sätt att ställa
fram dem. Han ställer dem i kontrast till
varann. Han visar en figur reflekterad i en
annans ögon. Smith betraktar varje
shake-spearepjäs som en spegel i vilken
karaktärerna reflekteras — ”Antonius och
Cleo-patra” kallar han ett spegelgalleri för pjäsens
figurer. Publiken ser varje figur i alla de
övriga handlande figurernas ord, och får
så föreställa sig figuren själv. Men nej —
figurerna spegla sig också själva — i
självporträtt och monologer. I de äldre pjäserna
falla dessa självporträtt gärna ur ramen
—-figurerna tala om, vilka de äro, på ett direkt
sätt, som alls inte passar dem. I de mogna
pjäserna fällas däremot självporträtten in i
den inre handlingens ram. Monologerna kallar
Smith ”daydreams” och jämför dem med
metoden i de moderna romanerna att driva
händelsen fram genom långa skildringar av
de undermedvetna tanke- och känsloförloppen.
Det huvudsakliga hjälpmedlet vid
karaktärsteckning är dock individualiseringen av
det direkta talet. Detta, som Tolstoy ansåg,
att Shakespeare inte rådde med! Smith menar,
att Tolstoy är lika galen som kung Lear, och
tillägger därför om Shakespeare: ”Ett av de
största miraklen med denne mirakelman är
hans införande av så många individuella sätt
att tala, hos en sådan mängd av inbillade
personer ... De tala sig till liv.”
När man kommit så långt i Smiths bok som
genom ”the great reward”, börjar man ana
varför författaren kallat sin bok ”On reading
Shakespeare”, icke ”On playing Shakespeare”.
Det ligger en bestämd, aggressiv vilja i titeln.
Shakespeare, som själv befordrade till
trycket endast några dikter (högtidliga
stilövningar), men ingen dramatik —
Shakespeare som rafsade ihop pjäser utan litterära
pretentioner, endast för att spelas — och för
att spelas väl! — icke för att tryckas eller
läsas — honom betraktar nu mr Smith som
världens mest mystiske lyriker och Englands
främste romanförfattare!
När man följt mr Smith så långt i hans
konversation, överraskar det en inte, att han
slutligen bekänner, att han inte vill se
Shakespeare på scenen. På scenen blir
pjäshandlingens naivitet, som man kan se bort från
vid läsningen, outhärdlig; figurerna bli
karikerade i stället för individualiserade; poesien
uteblir. I teatersalongen sitter man dessutom
och retar sig åt Shakespeares brist på
artistiskt samvete — han har ju godtagit vilka
orimligheter som helst bara för att få en
scenisk effekt med åtföljande applåd och
utsikt till ökade kassor! Det är bara ett bevis
på engelsmännens bättre smak och takt, menar
mr Smith, när de överlåtit åt de tyska
teatrarna att köra med Shakespeare. Och han
påminner om Coleridges förslag, att
Shakespeares framförande på scenen borde
förbjudas i engelsk lag. Han påminner också
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
