Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Anton Sörlin, Fru Vanja och några till; Valdemar Almgren, För Mariannes skull; James Gould Cozzens, S. S. San Pedro, anmälda av Georg Svensson - Frank Heller, År och bankilometer, anmäld av N. B. - Gösta Blomberg, Ebbas fästman, anmäld av G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hör till de sidor i litteraturen man inte
glömmer.
Översättaren, Knut Stubbendorff. har gjort
ett ovanligt förstklassigt arbete.
Georg Svensson
Den skämtsamma
verkli ghe ten
Frank Heller: År och bankilometer.
Bonniers. 5: 50.
Frank Heller tillhör de förtjusande
författare, som man aldrig tar på allvar, därför att
han själv aldrig tar något på allvar. I sin
produktion, som till omfattningen väl snart
närmar sig Lope de Vegas (hittills rekordet
inom världslitteraturen), har han ständigt
understrukit, att livet är ett putslustigt
upptåg, där skälmar och rackare känna sig som
fiskar i vattnet. Mycket beror detta på att
hans miljö — både i dikten och
verkligheten — varit en av de overkligaste trakter
i världen: spelhelvetet Monaco, där livets
allvar, som ju till stor del hänger ihop med
arbetet i vårt anletes svett, inte är särdeles
aktuellt och där de tragedier, som till
äventyrs utspelas, inge föga medkänsla. Frank
Hellers filosofi är också monegaskisk, det vill
säga han gör inte stor affär av de djupare
affekterna, han fäster sig framför allt vid de
vttre händelserna och den dialektiska sältan.
Hans senaste bok ”År och bankilometer”
uttrycker samma skämtsamma livsåskådning
och världsfrämmande spiritualitet, som man
lärt uppskatta i hans tidigare författarskap.
Endast några kapitel i boken äro
fabulerade; den skildrar i övrigt verkligheten,
bland annat verklighetsunderlaget till en
del av de hellerska romangestalterna, som
författaren naturligtvis aldrig tagit på allvar.
Han skildrar även en resa i Grekland och
tar inte heller Grekland på allvar. Han
försöker ett slag ge storvulna perspektiv, men
till läsarens lättnad — och troligen också till
sin egen — blir han snart sig själv igen:
litet offenbachsgaskig, litet lundacynisk, litet
montecarlosangvinisk och mycket otrolig. Och
han är bäst på det viset. Roligast är kapitlet
”Statskonst”. N. B.
Ebbas fästman
Gösta Blomberg: Ebbas jästman.
Bonniers. 5: 75.
Den flitige Gösta Blomberg är redan färdig
med en ny roman. Liksom den förra håller
den sig på gränsen mellan
underhållnings-och den psykologiska romanen. Ännu så
länge ligger nog författarens talang mest i att
underhålla, men man måste skänka sin
respekt åt hans ambition att vilja ge något
mer. Det gäller nu närmast för honom att
söka frigöra sig från en viss schematisk
konstruktion i människogestaltningen: både i
”Amerikansk maskerad” och ”Ebbas
fästman” är det psykologiska ”fallet” litet för
renodlat, som hämtat ur en psykologisk
lärobok. Att denna Blombergs psykologiska
ambition hämmar hans naturliga
författarbegåv-ning märks därpå att det alltid är lättast att
få korn på och bli övertygad av bifigurerna
i hans romaner. I ”Ebbas fästman” är det
sålunda inte titelfiguren, advokaten Lars
Holmgren, som är den mest levande, utan
Ebbas mamma, den imposanta och renhåriga
fru Pettersson på Söder, och Ebbas före detta
fästman, herrekiperingsbiträdet Karl
Gustafsson, sedermera konfektionsdirektören Karl
Gercke, vilka båda spela en ganska obetydlig
roll i handlingen men som när de än
uppträda föra med sig en pust av friskt, levande
liv.
Den förvandling Lars Holmgren på denna
boks sidor undergår — en blyg, liknöjd
rikemansson, som blir man — står i samband
dels med hans förhållande till Ebba, dels
med hans anställning, genom vilken han
slungas på huvudet rätt i en svindelaffär av
stora mått. Den ekonomiska intrigen är som
alltid hos Blomberg mycket skickligt och
spännande berättad. Kärlekshistorien är inte
trovärdig, men den är originell och mycket
mera läsbar än den brukar vara i de flesta
underhållningsromaner. Lars Holmgren
behåller till att börja med sin flicka uteslutande
av snäll slöhet, men innan han vet ordet av
är han grundligt fast, ty Ebba är både kär
och socialt uppåtsträvande. Det erotiska
problemet blir på så sätt Lars’ hela
personlig-hetsproblem. Skall han bryta med sin fästmö,
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
