Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Gösta Blomberg, Ebbas fästman, anmäld av G. S. - Lotten Dahlgren, Frances von Koch, anmäld av Gösta Attorps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
skall han vilja det, orka det, våga det? Åter
och åter fattar han sitt beslut men glömmer
det i de avgörande ögonblicken. Han sugs
som en Oblomov från sin Villagatsmiljö in i
södermiljön, där fru Pettersson pysslar om
honom med kaffe och dopp eller ett glas
hemmagjord likör. Det är först när han
tvingas att försvara sin heder och sin fars
pengar i den komplicerade bedrägerihistorien,
som hans vilja blir fullvuxen. Dess första
regeringsåtgärd är att genomdriva vad han
alltid haft för sig att han borde göra: bryta
med Ebba. Men — sedan han väl härigenom
befriat sig från det ständiga trycket är det
som om hans väsen gick i blomning. Han
bedömer nu inte längre allt under den
mindervärdiges problemställning: ”Vad jag gör, och
vad jag borde göra”, han får förmågan att
vilja helt och känna spontant. Och det är
först då han upptäcker — att han är kär
i Ebba. G. S.
Frances von Koch
Lotten Dahlgren: Frances von Koch.
En familjekrönika. Wahlström &
Widstrand. 7: 75.
Frances von Koch är ingen okänd figur
i svensk kulturhistoria; hon spelade på
sin tid en betydande roll inom Stockholms
ledande kretsar, och hon hade ett visst
inflytande på Fredrika Bremers tidigare
utveckling. Det är tacknämligt att Lotten Dahlgren
nu skrivit en bok om henne och hennes
närmaste. En biografi i vanlig mening har det
ju inte blivit, däremot — som titeln anger —
en familjekrönika. Skildringen av Frances
von Koch kunde kanske varit litet tydligare
hållen: får man också en god föreställning
om hennes typ, så skulle man nog önska att
hennes individualitet avtecknade sig skarpare.
Men Lotten Dahlgren har nu mer intresserat
sig för det familje- och kulturhistoriska; och
det rika material som hon härvid framdragit
är ofta av intresse. Att vid hennes ålder
åstadkomma en så läsbar bok är värt en honnör.
Frances von Koch var född engelska, och
redogörelsen för henne och hennes familj ger
ett visserligen högst summariskt men icke
desto mindre roande tvärsnitt genom
åtskil
liga år av engelsk historia. Farfadern, the
old Sea Captain, var befälhavare på ett av
Ostindiska kompaniets fartyg. Han köpte
herresätet The Hollies i Kent, som blev
stamgods och familjecentral. Hans son, Thomas
Lewin, hörde till senare hälften av
sjuttonhundratalet, gjorde karriär i Indien, var beau
gargon, spelade och sjöng, gifte sig med en
femtonårig flicka, trivdes med livet och hade
galanta äventyr. Hans mest berömda erövring
var en skön kreolska, mademoiselle Grand,
senare prinsessa Talleyrand, åt vilken han
vid avskedet tillerkände en årlig pension,
som hennes höghet inkasserade livet igenom.
Åttiotvå år gammal antecknade han i sin
dagbok: ”Läst att prinsessan Talleyrand är död.”
Han var med i The Beefsteak Club (med
mottot Beef and Liberty) i London. Han var
snål på kolbränslet men hade till det
nödvändigaste: gods och park och ridhästar och
ett hus i London och en lustjakt i Folkstone.
Sina söner gav han i arv en viss förmögenhet,
ett livligt och älskvärt sätt och en
beundransvärd förmåga att få tiden att gå utan att göra
någonting. Han levde tills han blev nittio.
Frances föddes 1804, hon var den yngsta
av döttrarna. Hon växte upp på The Hollies,
med dess Kaprifoliegång och Pleasant-garden
och all dess kentska ljuvlighet: vackra fält,
stora, lugna träd, gröna kullar. Hon visade
tidigt lust för studier, och till mentor fick
hon mr George Grote, gift med hennes syster.
Mr Grot$ var en allvarlig person. Han
tillhörde adertonhundratalet. Han kunde dela in
allting i punkter och paragrafer, skrev brev
som liknade politiska ledare och moraliska
traktater, var fylld av medlidande med dem
som plottrade bort sin tid på dikter och
romaner, satte Frances att läsa filosofi och
nationalekonomi och gjorde Bentham till
hennes gud. Frances beundrade honom
gränslöst, och under Bcnthams beskydd gingo
de långa promenader tillsammans. Så blev
Frances upptagen på annat håll — av en
olycklig kärlekshistoria —, och när hennes
bror Edward kallades till Sverige för att göra
propaganda för det så kallade hazelwoodska
uppfostringssystemet, beslöts det att hon
skulle följa med för att byta luft och förströ
sig.
Stockholm visade sig, liksom Sverige i
allmänhet, mycket efterblivet. Folket var ett
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
