Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lotten Dahlgren, Frances von Koch, anmäld av Gösta Attorps - Franz Werfel, Syskonen från Neapel, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
reda för hennes allt starkare religiösa
intresse. Vetenskap, filosofi och teologi var
fortfarande vad hon helst läste. Hon
beundrade Rydberg och intresserade sig för Ibsen
— Noras handlingssätt ogillade hon dock.
Hennes far hade hört hemma i den galanta
världen före franska revolutionen. Själv hann
hon uppleva åttiotalets moraldebatter.
Gösta Attorps
Syskonen från Neapel
Franz Werfel: Syskonen från Neapel.
Inledning av Anders Österling.
Översättning av Gerda Marcus och Ellen Rydelius.
Bonniers. 7: 50.
Österrikaren Franz Werfel kan se tillbaka
på en icke alldeles vanlig litterär utveckling.
Tjuguettårig debuterade han med don i många
avseenden märkliga diktsamlingen ”Der
Welt-freund” och hälsades genast som den unga
expressionistiska diktens banerförare. Den
litterära kritiken i Tyskland har egentligen
aldrig visat sig sparsam på rökelse.
Gunstlingar koras med förvånansvärd snabbhet;
i fallet Werfel tog sig entusiasmen
osedvanligt vidlyftiga proportioner, men hans
begåvning visade sig vara av äkta halt, och det
fjäsade unga geniet stod märkvärdigt väl
rycken inför en ofta stryktäck panegyrik.
Under världskriget, vari Werfel deltog på
ostfronten, och under de närmaste åren
därefter utvecklade han en häpnadsväckande rik
lyrisk produktivitet. Samlingarna ”Wir sind”,
”Einander” och ”Beschwörungen” härröra sig
sålunda från denna tid. De ge alla uttryck för
en patetiskt stegrad livskänsla, som slår vakt
kring samhörighetens och broderskapets idé
och i medlidandet och altruismen finner den
enande och frälsande formeln. Så till vida
äro dessa dikter verkligen barn av sin tid.
I sin ofta över alla bräddar svämmande form
äro de också att betrakta som typiska för en
söndersprängd och kaotisk epok.
Man skulle kunnat förmoda, att denna
furiöst uppjagade lyriska produktion skulle
efterträdas av ett skede av utmattning och
litterär stagnation, men Werfel kom alla
sådana farhågor på skam. Visserligen
tystnade han som lyriker, och det var vad man
kunnat vänta. I stället framträdde han — och
förhållandet må väl betecknas som
märkligt — ganska oförmodat som
romanförfattare. Det torde väl knappast lida tvivel,
att det är inom romanen som det mest
vägande i hans författarskap är att finna.
Hel-omvändningen från lyrisk subjektivitet till
objektiv berättarkonst kom för övrigt inte
alldeles oväntat: redan under sin
expressionistiska period hade han visat sina
psykologiska ambitioner i den med all sannolikhet
självbiografiska romanen ”Nicht der Mörder,
der Ermodete ist schuldig”, ett av den nya,
till Wien lokaliserade psykologiska skolan
inspirerat verk. Problemställningen i detta
ungdomsverk har han i sin senare, alltmer
mognade och fulländade romanproduktion i
själva verket aldrig lämnat ur sikte. Kring
fadersmaktens begrepp, kring patria potestas
som den ödesbestämmande faktorn i allt
mänskligt liv har han alltid kretsat i sin
episka alstring. Temat har med stor konst
varierats i de båda betydande novellerna ”Dep
Abituriententag” och ”Der Tod des
Klein-biirgers”. Det återkommer i rikare
orkestre-ring i mästerverket ”Verdi, Roman der Oper”,
där den åldrige italienske maestron,
representanten för ”die reine Arie”, ställes i gripande
kontrast till den uppgående stjärnan, till
Wagner, det germanska geniet, som bryter
med en äldre musikstil och inleder en ny
epok.
Den djupa inlevelse i italienska
förhållanden och den kärlek till sydländsk levnadsstil,
varom Verdiromanen på varje sida bär vittne,
återfinner man till fullo i den nu översatta
romanen ”Syskonen från Neapel”, varmed
Werfel på allvar introduceras i Sverige och
gör anspråk på den litterärt intresserades
uppmärksamhet. Som redan titeln angiver, spelar
denna roman i italiensk, enkannerligen
nea-politansk miljö och mot lokalfärgens äkthet
kan den initierade säkerligen inte rikta några
anmärkningar. Det huvudsakliga intresset
knyter sig emellertid till den psykologiska
skildringen. ”Syskonen från Neapel” är, som
den svenske inledaren framhåller, en
familjeroman i ordets egentligaste mening. Den
handlar om patriarkaliska förhållanden, och
den familjetragedi, som romanen skildrar, är
ingenting annat än den patriarkaliska idéns
tragedi.
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
