Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Franz Werfel, Syskonen från Neapel, anmäld av Johannes Edfelt - Roger Vercel, Förbjuden kust, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Strängt isolerad från den kringliggande
världen lever änklingen Domenico Pascarella
med sina barn, tre söner och tre döttrar, vilka
i skräckblandad vördnad underkasta sig hans
järnhårda auktoritet. Vad vi under
berättelsens lopp få bevittna är, hur familjens
isolering genom omständigheternas makt sakta
men säkert brytes och hur den faderliga
auktoriteten fullständigt knäckes. Den stolte
och självtillräcklige Domenico Pascarella,
som bedriver bank- och växelrörelse, ser sig
en vacker dag bedragen av sin kompanjon.
Inte ens inför utsikten att bli fullständigt
ruinerad förlorar han sin karska stil och
sträva hållning. Först när han häktas som
misstänkt för bedrägeri och statsfientliga
stämplingar — i sin tredska har han vägrat
sönerna att inträda i den fascistiska
ungdomsorganisationen — böjes han till jorden. Fallet
saknar inte sin symbolik: först den högre
fadersmakten, här representerad av Staten,
kan kuva den av sin makt som familjefader
uppfyllde — nej: besatte — Domenico
Pascarella. I ”Nicht der Mörder, der Ermodete ist
schuldig” var problemet likartat, om också
belyst från annan sida: där gällde det sonens
frigörelse från fadersauktoriteten; denna
frigörelse kunde icke ske med mindre än ett
mord in effigie. Psykologien var i denna
Werfels första roman ännu grov, brutal och
schematisk. I ”Syskonen från Neapel” är hans
psykologiska konst subtil, fördjupad och
nyanserad. Det är ett verk av en mogen man
och en frukt av konstnärlig intuition. Det
förekommer i ”Syskonen från Neapel” ingen
enda figur, som ej gestaltats med den
åskådlighet, som förråder den äkta och
ursprunglige diktaren. Där finnas inga longörer, inga
fadda eller döda sidor, men många, som äro
värda beundran. Där finnas också sidor, som
äro värda begrundan. Åt sin livskunskap ger
Werfel ofta slående uttryck i maximens och
aforismens form. Vem till exempel är inte
villig att erkänna riktigheten och den
universella sanningen i det filosofem, som Werfel
formulerar på detta sätt: ”Dagar av
eldsvåda, jordbävning och översvämningar äro
fyllda dagar. Gud låter inte en människa, som
är i smärta och nöd, komma till medvetande.
All verksamhet är av skapelsen uttänkt som
narkos, varmed den vill bedöva de skapade
varelsernas medfödda lidanden. I den
sönder
trampade myrstacken vimlar det allra
flitigast. Handlingskraftens termometer stiger
jämsides med lidandets feber. Gärning och
arbete betyda flykt och icke ande. Därför
äro de icke det högsta. Högre än dessa ting
är hängivenhet för livet. Men vem äger denna
den sällsyntaste av alla krafter, kraften till
hängivenhet?” Johannes Edjelt
Grönlandsfiskare
Roger Vercel: Förbjuden kust. Med
inledning av Marika Stiernstedt.
Översättning av Karin Stolpe. Svenska
Bok-klubbens romaner. Bonniers. 6: 50.
Exotismen för intet tynande liv i den nya
franska litteraturen. Kommunikationsväsendet
har förbättrats åtskilligt sedan Montesquieus
dagar: det stöter inte på större hinder för den
med lämpligt resekreditiv utrustade européen
att få en god inblick i agrarförhållandena i
Kochin-Kina eller sexualkulturen bland
bantu-negrerna i Tanganyikaterritoriet. I Pierre
Lotis fotspår ha många franska författare
vandrat: det räcker att framhålla den för
närvarande kanske namnkunnigaste, Paul Morand,
den vittbereste och blaserade författaren till
”Rien que la terre”. Så långt kan det alltså gå.
Roger Vercel, ett nytt namn i modern
fransk litteratur, för också han läsaren till
exotisk miljö i sin roman ”Au large de
1’Eden”, i den förtjänstfulla svenska
översättningen benämnd ”Förbjuden kust”. Det är
de grönländska farvattnen, som utgöra
skådeplatsen för de händelser, som Roger Vercels
roman skildrar, och de människor, han låter
läsaren stifta bekantskap med äro
normandiska sjömän ombord på ett par franska
fiskefartyg under några fångstmånader utanför
Grönlands kust. Titeln ”Au large de 1’Eden”
eller ”Förbjuden kust” syftar på ett
förhållande, för vilket författaren redogör på
följande sätt: ”Det förhåller sig så, att Danmark
i femtio år har hållit Grönland hermetiskt
slutet för främlingar. Européerna sprider
alkoholmissbruk och könssjukdomar på den
jungfruliga ön. Eskimåerna är otroligt
begivna på brännvin och deras kvinnor till den
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
