Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Christian Dellwiks förlovning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
rundhult och allt, som är. Och nu sätt vi
i gång. Och inget mer med det.
Och det gjorde han. Det blev skuta på
skuta, och Sammel Edins skutor skymtades
i Nordatlantens dimmor och i Västindiens dis
och Ostindiens hägring, de lågo för ankar i
Spencer Gulf på Sydaustralien, och halva
Öbacka pojkskara passerade genom all
världens ”boningshus”, som Sammel Edin sade,
och då menade han ”boarding house”, ty
engelska kunde han som en engelsman men
talte’t som en svensk, och det gick lika galant
för det. Som det gått i alla tider. Och går
alltjämt.
IIL
Så dök Christian Dellwik upp i horisonten,
och det var på fyrtiotalet.
— Ja! Den dänn Dellwik! Hocken faens
isterkorv äre, som ha frakte Dellwiken hit till
Öbacka för å lägge sej i mine sjöaffärer! röt
gubben.
Men det var inte om Christian Dellwik
han sade detta utan om far hans, skeppar
Dellwik, som, för att nyttja Sammel Edins
egna ord:
— Ha vuxi opp i sandskravlet där i
Pommern och int är svensk en gång men ska
kom-dere på svenske fartyg och läre oss tå gamle
stammen bätter, än vi ha fått i arv vä rätte
modersmjölken!
Och då slogo sig alla sjögubbar i hela
Öbacka på magen av skratt, ty de begrepo
nog, vad Sammel Edin ville åt.
Det hade blivit sågverk på sågverk vid den
tiden uppe i Öbackaälven, och tyskarna, som
ha långa näsor sen urminnes tid och
lybeckar-blod av gammalt, de hade fått upp en man,
som hette Muttermilch, till Öbackaälven, där
han gift in sig hos en bondhandlare vid namn
Hökert, som hade småsågar i alla vattendrag,
och så hade de båda fina munsjörerna byggt
skutor och fraktat ut bräder och plank, men
på halvdäck stodo, till Öbacka gapande
häpnad och skummande ursinne, pommerska
skeppare och kommenderade, halvt på
svenska, halvt på tyska, med mellanlägg av
engelska!
— Für vi skall have diziplin på tet
fer-pannete Ebacka! sade Muttermilch. Och icke
leve som slaver och trampes af gamle
hyg-fertige Seeleute, som icke begriper schtåre
affärer! Som vi! Mein Schwiegervater und
jak!
Så det blev krig helt sonika mellan
Muttermilch uppe i älven och Sammel Edin i
Öbacka, och det är nu en historia för sig, som
jag i sinom tid också skall berätta.
Men skeppar Dellwik var just en av dessa
tyska modersm jölksskeppare och bodde i
Öbacka i Dellwikska gården, och där växte
Christian Dellwik upp och blev, till råga på
fräckheten, stans elegantaste ungherre, tog
studenten vid nitton års ålder år 1847 och
reste sedan ut till Hamburg och till
Ant-werpen och till Havre och Paris och London
och kom hem 1851 och öppnade det första
trävaruagenturkontoret i Öbacka och hade
svart- och vitrutiga trånga byxor och grå hög
hatt och vaxade spetsmustascher och ett litet
pipskägg.
— Alldeles som nykejsarn där i
Frankrike! sade stadens damer i sidenkjolar,
pustande och darrande, så det frasade i sidenet.
Ja, alldeles rakt som en fransk marskalk,
dom säj! Ska en begripa!
— Köss mej! sa Sammel Edin. För det
lukte fruntimmer två timmar, innan han dyk
opp i kikartuben. Jussom hamnskökerna där
ute. Och så myttje vare vä den marskalken.
Så nu vet ni det! Och tig!
Sa han till sina fruntimmer, fru Mathilda
Edin och mademoiselle Eugénie. Och de slogo
ner sina ögon och tego lydigt som små vita
möss.
— För va dug’en till? röt Sammel Edin
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
