Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Christian Dellwiks förlovning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTIAN DELLWIKS FÖRLOVNING
gudarna, inte buskablyg av sig i Öbacka.
Tyckte man, att en fader var för hård mot en
gråtande dotter, så utrustade man en
deputation av stans, med förlov sagt, skäggigaste
och vårtigaste och mest näsdroppiga
satkär-ringar, eller så, vad värre var, utrustade de
sig själva, och ur deras klor kom ingen med
fullt vett i behåll, som nekade lyda den
vredgade stadsopinionen.
Och vad Sammel Edin själv angår, så såg
han från sitt kontorsfönster ut över norra
fjärden, där Christian Dellwiks alla
national-flaggor fladdrade i vinden. Och vad han
tänkte, det visste ingen. Men underläppen
hans hade krupit ut, mer och mer, och när det
hände, som nu, enligt ödets vilja skulle hända,
då hade den fått första kontakt med nästippen
(han var slätrakad på den tiden, sedermera
anlade han polisonger och yvig mustasch).
VI.
Och det var just söndagen den 29 maj år
1853, med Den Högstes hjälp klockan sex på
morgonen, och klart och grant och soligt med
strålande nordväst som i den eviga himlen.
Då kom Sammel Edin gående från
”Stor-flögen”, där alla stans herrar tillbragt
lördagsnatten med att spela vira och enligt tidens
sed sjunga ljuvliga sånger, för tillfället till
vårens, vänskapens och kärlekens lov. Det
hade kommit alldeles av sig själv.
Christian Dellwik hade även varit med, ty,
till råga på allt, var han naturligtvis
storsångare också, och den diamantklara
morgonen tände i hans upphettade brushuvud en
idé. Sammel Edin var känd för att älska fatta
beslut i tidiga morgonstunden, och Christian
Dellwik beslöt, att nu skulle det stora slaget
i stadens historia stå. Så han följde efter den
grupp av värdiga storgubbar i stan, som
vandrade Köpmangatan norr ut mot
Lill-Torget, där Sammel Edin hade stans största
hus, resande sig över sjöbodar och länningar
med utblick över hela norra fjärden, allra
mest från långa raden av andra eller, som man
sade i stan, ”övra” våningens fönster, men
annars redan från höga trappbron mot gården.
Dock! Christian Dellwik var inte kapten
för skarpskyttarna för intet. Han var strateg!
Han ville icke bli sedd vare sig av Sammel
Edin eller av de andra storgubbarna. Så han
vek av nerför en ”smyg”, traverserade några
vedbackar och sjöbodar och länningar och
kom så lyckligt och väl fram till Sammel
Edins ägande gård, på sjösidan.
Då stod solen redan över norra fjärden, och
måsarna singlade som en vapenkrona högt
över stan, majestätiskt glidande om varandra
som kommendörsfåglar i Söderhavet, och på
den höga trappbron till huset stod Sammel
Edin själv, med en sista blick ut över det han
älskade högst på denna jorden, Öbacka norra
stadsfjärd, där vilken minut som helst, så
länge det var öppet vatten, någon av hans
granna och därför rättvisligen berömda
fartyg kunde sticka in för fulla dukar om
Skäl-stensudden mot blånande Åbordslandet.
Men där syntes denna morgon ingenting mer
än hela vattenfjärden, glittrande av soldropp
och full av frisk förväntan på sommaren.
Då hände något, just som Christian
Dellwik trädde in på den mèd stora flata
borgmästarstenar lagda gårdsplanen: dörren till
huset öppnades, och ut på bron trädde en
röd-sprängd, potatisnäst, blåögd och ljusgulhårig
mansperson i mörkblå kommisskostym.
Sammel Edin vände sig blixtsnabbt om, då dörren
knarrade, kastade huvut baklänges, rätade
upp sig bakåtböjd i sitt hela, tyvärr inte ens
fullt medellånga majestät, ty han var mest
kortväxt och bred, stötte spanskröret i bron,
så det sa klang i vårmorgonen och röt:
— Jaså! Du ... du ...!
— Jo! svarade figuren och blinkade samt
brast i ett omotståndligt skratt.
— Din! Din! Din etterförbannade
hor
Il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
