Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Christian Dellwiks förlovning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
bock! Du! Du! Du ha varit hos pigerna! röt
Sammel Edin, och det föreföll, som om det
skymtat skygga, linneklädda vålnader bakom
ett fönster.
— Jo, det kan patron skriva opp i
konto-kurranten och avlöningsboka och på
träck-sedeln och var patron vill! Och kaffe ha jag
fått och en knorr med. Som ske ska i
herre-manshus tå rätte sorten. Så sant som jag het
styrman Timberg hos skeppsredar Edin i
Öbacka, känd över hela världen, på hans
barkskepp ”Mathilda Edin”.
Va i Herrans namn ska man svara på
sånt? Till på köpet, när det är ens
handelsflottas bästa styrman och den man räknar på
som tillförlitligaste skeppare i framtiden.
Dra till med käppen, det kunde duga sör över,
där folk var född förutan hut och heder,
men här uppe i Öbacka var det inte värt att
pröva. Det visste Sammel Edin mer än väl.
Han visste, att det skulle ha betytt
spanskröret brutet mitt itu och kanske
rammelbul-jong dessutom. Nej, Sammel Edin, han var
patron hela dagen. Och vuxen allt, som hände
i Öbacka. Så han knäppte opp rocken och
fick fram storpenningtaskan, stinn som en
komage, och drog opp något som sken,
överräckte det till styrman Timberg och sade, med
näsan i vädret:
— Så mycket du vet det för allan tid, att
Sammel Edin är sån karl, han, så han ligg
i lag med pigerna sine själv. Så du träng int
anstränge dej! Här ha du en riksdaler nu!
Och he dej i väg bara, så jag slipp si dej nå
mer här i huset. Ajöss!
— Men aldrig ett ont ord på stinterna, då!
gav styrman Timberg till gensvar och tog
pengen, skinande som en solvarg. För då
mönstre jag över på Muttermilch! Så mycket
patron vet det! Mörrn! slog han till ett skratt
och var med ett skutt på gårdsplanen, med ett
annat över staketet och borta. Men han hann
just ropa, så Sammel Edin hörde det:
— Tjänare, Dellwik! Ska du fria, så pass
på! För patron är bjudsam på morgonkröken
i denna dag.
Då svängde Sammel Edin helt om än en
gång, så kvickt som en blixt, om de svänga
runtom och inte bara gå rätt på.
— Va? V... v... v... va... va i...
i... i... blåröe helvete? ? ? Jag tro, faen ä
lös i otta, i dag, jag!
Med den säkerhet, som ett långsträckt
ben-rangel, enligt allt historiskt vittnesbörd,
medför, svarade Christian Dellwik, vid denna
tidpunkt tjugufyra år gammal, på sitt i hela
Öbacka beundrade eleganta sätt:
— Det är nog inte så farligt, nu då! Och
uti det fallet att vi skulle svära lite mindre
och uppträda som ståndspersoner och si så
där vidare, så är saken mycket enkel, ska jag
säja svärfar.
Varmed han värdigt gick upp på bron,
därifrån styrman Timberg minuten förut flugit
ner. Sammel Edin bara gapade inför denna
fräckhet, men det lyste samtidigt liksom en
inre isig eld av en hemlig tillfredsställelse
och en förtegen rävaktighet i hans små
vattenögon, och han skulle just svara, då Christian
Dellwik, som stod med ansiktet utåt fjärden,
med ens ropade till:
— Schenia!
Då! Då trodde Sammel Edin äntligen på
allvar, att världen var skvatt, gnistrande
galen denna morgon, och än mer trodde han
det, då Christian Dellwik ropade ytterligare:
— Si, Schenia! Schenia kommer!
Men då i detsamma styrman Timberg kom
springande nerifrån kajen uppför länningen
och, när han såg, att de båda herrarna stodo
kvar på bron, av alla lungor skrek:
— ”Schenia Edin” på fjärden, patron!
Hon komma direkt från St. Ybes med
saltlasten !
Då äntligen begrep Sammel Edin och skrek,
hoppande jämfota på bron, tillbaka:
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
