CHRISTIAN DELLJVIKS FÖRLOVNING över stan, där kyrkan reste sig vit och hög, lysande över all trakten sedan sju år tillbaka, då den äntligen efter mer än hundra års strider blivit klar, sen ryssen en gång i fjärran tid nerbränt gamkyrka kallad. Uppe i matsalen, där frukostbordet stod dukat med smör och tunnbröd, mjölk, kaffe, löskokta ägg, kallt uppskuret: saltkött, tunga, kalvkött, samt köttbullar och tunnpannkakor med sylt, väntade fru Mathilda och mamsell Schenia bakom sina stolar, men ingen patron hördes av. Han gick, med barsk min och med Christian Dellwik vid sin sida, uppför storbron och in i farstun. Där mötte en av husjungfrurna. Hon neg. Sammel Edin stannade, spände ögonen i henne och sade: — Det ä int Timberg! Så mycket du vet det. — Nej, för patron ä patron alle gånger, han! neg jungfrun, men inte för mycket, och såg patron, blått och rakt, in i ögonen. — Hä! sa Sammel Edin och slog till henne på axeln, vände sig och sade till Christian Dellwik: — Du följe! In på kontoret. Medan nu husets fru och dotter stodo staty bakom sina stolar och maten värmdes i köket, kommenderade Sammel Edin nere på kontoret, så det hördes genom hela huset. — Nu skriv du till Broocmann! skrek’ han. Och säj’en, att om han int betala mine närslutna växlar, så flytte jag alle affärerna mina till Twieselmann i Bremen. För jag vet nå, ja å! Och så skriv du, att grosshandlar Christian Dellwik överlåt träagenturn sin på mig . .. — Nu då! Nu då! Nu då! I det hela ...! stammade Christian Dellwik och såg så häpen ut som en nyfödd kalv. — Håll truten din! Och skriv! Det är jag, som komdere! För ska du ha Schenia, så ska jag ha agenturn! Va? Ska du ha na? — Uti det fallet... så få jag nog ödmjukast svara: ja, och si så där vidare! — Skriv som jag säj då! röt Sammel Edin blodröd och slog näven i bordet. Att grosshandlar Christian Dellwik överlåt träagenturn sin på mig och ingå i min firma . .. Sammel Edin tittade skarpt på Christian Dellwik. Så sa han: — Dug’e? Christian Dellwik simmade med händerna omkring sig, som han hållit på att dränkas av en så kallvatten och varit nära att kvamna men nu vaknade till. — Det. .. det ä rentav en ära för mig, det, i det hela! Nu då! — Då skriv du, att alle träaffärer, som herrarna hittills gjort med patron Mutter-milch på Nedansjö, hädanefter kommer att gå genom firma Sammel Edin & Christian Dellwik ... Smakas det? Va? — Magnifikt! Nu då! Excellent! I det hela! — Då skriv du: att herrarna behagade härom underrätta patron Muttermilch, med vilken firma S. Edin på förekommen anledning . .. det ska smaka tyskfaen det och läre’n hut till härnäst och husbehov . . . avslutat alla förbindelser. Så ja! Nu läs du opp! Så få jag höre! Christian Dellwik läste upp, och som hans storhet i livet var på kontoret, så hade han skrivit perfekt. Sammel Edin lyste, som om han varit tillkommande brudgummen i huset, men sköt underläppen mellan höger tumme och pekfinger upp till näsan, och när manuskriptet var uppläst, sade han bara: — Och nu översätt du gudsordet mitt och detta lagens evangelium på tyska! Och det ska gå i rännande rappet! sa gubben och drog fram guldkronometern. För nu svi söndags-hungern där i magan, och vi ska ha maten i oss och sen gå i körka och tacke Gud Den Högste för hjälpen han gett bå dej och mej, mot de filistéer och hele förbannade skräll- 15