Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Att skriva romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
ATT SKRIVA ROMANER
Kåserande betraktelser kring en författares arbete
Aldous Huxley, kallad samtidens mest
spirituella författare, låter i romanen
”Kontrapunkt” någon av sina figurer yttra sig om
arbetet: Arbetet är en last, ett
bedövningsmedel, opium för mänskligheten.
I detta paradoxala uttalande kan man
instämma såtillvida att man kan säga, att
arbetsglädjen är ett slags rus. Den är till och
med det bästa av alla rus, därför att den icke
efterlämnar några kopparslagare. I stället
efterföljes den ganska ofta av nyttiga,
värdefulla, bestående resultat. Arbetsruset skiljer
sig alltså från andra rus däruti, att det icke
är sin egen mening. Härav följer sedan, att
man icke kan godtaga Huxleyfigurens
negativa uppskattning av arbetet — om denna
uppskattning också är författarens egen blir
ju en annan fråga. Emellertid skulle jag
våga gissa, att författaren i första hand tänkt
på sitt eget särskilda arbetsområde, när han
formade dessa satser. När det gäller
romanskrivning så förefaller det nämligen som om
de skulle ha sitt avgjorda berättigande. Man
har så nära till den misstanken, att detta
slags arbete inte tillfredsställer något verkligt
behov hos andra människor än författaren
själv. Och hos honom har det då den största
möjliga uppgift: det fyller hela hans liv —
den konstnärliga gestaltningen av hans per-
2. - B. L. M. 5.
X
sonliga problem blir själva meningen med
hans tillvaro. Men vad har det för uppgift
därutöver?
Om en författare betraktar sig som en
arbetande medborgare bland andra i vårt
samhälle och därvid gör sina jämförelser, så
händer det nog att han blir missmodig. Han vill
gärna tro på sin oumbärlighet, men någon
grund för en sådan tro finner han knappast,
om han tänker efter. Han börjar i stället
frukta, att han och andra konstnärer intar en
särställning, i vilken de icke fyller någon
nödvändig funktion. Författaren är mycket
benägen för tvivel på sin uppgift i det stora
arbetsläger, där mänskligheten är sysselsatt.
Säkert finns det inom andra yrken många,
som är lyckligt oberörda av ett sådant tvivel.
Det finns till exempel personer som varje dag
får se påtagliga resultat av sitt arbete. Hur
annorlunda är det inte för den, som bygger
hus eller syr kostymer eller konstruerar
maskiner eller tillverkar stångkorv? Nybygget
där ute på gatan har rest sig en halv meter
i höjden i dag — när muraren kastar sleven
och går hem, så vet han precis vad han har
gjort. Han är medveten om att han har gjort
något som duger, något som inte kunde ha
gjorts på annat sätt. Huset har i dag tack vare
hans insats kommit närmare sin fullbordan,
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
