Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Att skriva romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
sådan, att den aldrig någonsin kommer att
överträffas. Om författaren kunde hålla fast
vid denna utgångspunkt, så skulle den säkert
visa sig synnerligen fruktbar. Den bleve det
ypperligaste värn mot självupprepningens
fara.
Det finns kritiker, som gärna vill bestämma
vad författarna skall skriva om och som tid
efter annan uppställer lämpliga romanämnen.
Man undrar vad dessa personer tror om en
författares tillvägagångssätt, när han
påbörjar ett nytt arbete. Antagligen har de den
föreställningen, att han går till väga så här:
Han har i sin skrivbordslåda en förteckning
på någonting som kallas uppslag. Dessa
uppslag har han samlat under årens lopp, och
han har dem liggande där i lådan för
användning i tur och ordning. Så en vacker dag tar
han fram förteckningen, väljer ut ett uppslag
på måfå — han tar det som för tillfället
tilltalar honom mest. Och så sätter han i gång!
Om det någon gång tillgått på det sättet, så
har resultatet säkert inte blivit någon bok att
räkna med. Sanningen är i själva verket den,
att diktaren inte råder över sitt ämnesval, det
är ämnena som råder över honom. Han väljer
inte ett motiv bland många andra, det är
motivet som en gång valt honom, som griper
sin författare och som tvingar sig fram genom
honom. Han vet inte, när han verkligen
började på den nya romanen — det skedde
kanske många år före den dag, då han skrev
ned de första orden. Romanen ger sig så
småningom till känna i hans hjärna, i början
kanske så svagt, att han inte anar vad det
gäller. Den växer fram i honom; processen
kan ta längre eller kortare tid, men en dag
kommer, då han känner sig på något
underligt sätt säker: nu kan han börja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
