- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1934 Årg. 3 Nr 5 /
21

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Att skriva romaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT SKRIVA ROMANER

Då synerna kommer av sig själva, då de
äger en sådan styrka, att de liksom av egen
kraft tar på sig språkets klädnad — i sådana
stunder upphör diktaren på något sätt att vara
medveten om sin verksamhet. Det känns som
om något hämmande i hans inre med ens
försvann. Han får orden dikterade för sig,
han arbetar i en ljuvlig hets, han jagas av
inbillningens piska och i dessa piskrapp
ligger den högsta vällust. Men romanens
författare får även uppleva stunder, då han
gäckas av sina syner: han får dem inte fatt,
de flyr just när han behöver dem. Han
skriver ned ord ändå — men han har en
obehaglig känsla av att han blott fångat ett
surrogat. Detta är inte de rätta orden, hur
stor möda de än kostat honom — det är
nöd-fallsord. Men det kommer inga andra, hur
länge han än fortsätter sitt mödosamma
sökande . .. Och då börjar han tvivla på sin
kallelse, då förbannar han sitt arbete och
svär att han aldrig skall skriva en rad mer,
nej, aldrig i livet!

Svår är den stund på dagen, då han skall
sätta sig vid skrivbordet. Han är för det mesta
ohågad att börja. Kommer detta av fruktan
att göra ett dåligt arbete? Sidorna från i går
ligger där, och han är långtifrån nöjd med
gårdagens prestation. Är han nu rädd, att det
skall gå lika illa i dag? Är det självkritiken,
som måste besegras för var gång han skall
börja?

Sannolikt har detta egendomliga motstånd,
som författaren ständigt på nytt måste
övervinna, betydligt djupare rötter. Vad är det
som sker när han sätter sig att skriva? Han
påbörjar en inlevelse i den värld, där hans
diktade människor rör sig — i en annan
verklighet än den, som omger honom själv. För
att nå dithän är han nödsakad att befria sig
från allt hämmande i denna senare verklighet.
Och detta sker inte med lätthet och med ens.
För att komma in i den fiktiva världen tvingas

han att göra uppror mot en viss
bekvämlighet, andlig såväl som kroppslig. Inlevelsen i
romanvärlden kräver sin tribut av energi och
beslutsamhet. Han vill ytterst gärna komma
dit in, men själva förflyttningen är förenad
med så pass stora mödor, att han ryggar för
dem i det längsta. Har vi icke här grunden
till det motstånd, som infinner sig när han
skall börja och under vilket han sakta formar
dagens första meningar?

Han sitter kanske en timme med första
sidan. Sedan ökar takten, snart skriver han en
sida full på en kvart. Och ju längre han håller
på, desto raskare går arbetet undan. Vi fattar
lätt varför: det gick långsamt för honom att
arbeta sig in i romanens värld, men det gick,
och nu rör han sig där inne med största
säkerhet. Han är åter intim med sina figurer, han
är åter fången av romanens stämning. Och ju
längre han skriver, desto starkare blir
inlevelsens intensitet. Jag tror att han i de flesta fall
gör det bästa arbetet, om han skriver så länge
som möjligt utan avbrott. Ett nytt perspektiv,
som han upptäcker, brukar ge ytterligare ett
— kanske gör han upptäckter, som tillför
romanen något väsentligt. Ännu för några
timmar sedan anade han ingenting av dem.
Varifrån kom de?

Så arbetar han utan att äga någon känsla
av att han arbetar. Men så kommer hans
andra svåra stund på dagen: han skall sluta.
Diktaren skall tillbaka till den realiteternas
värld, som han förut på dagen med sådan
möda lämnade. Och denna övergång blir
minst lika plågsam som den förra. Hans
reaktion är nu av den arten, att den måste
obehagligt beröra hans omgivning: han blir
tvär, tyst, sur, retlig, frånvarande.

Nyss har diktaren varit suverän i sin
romanvärld. Där lydde människorna varje
hans infall, där var allt rörlighet och
omväxling, där skedde det oväntade, där rådde
böljegång och strömmande liv. Nu är han
till

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:02 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-5/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free