ATT SKRIVA ROMANER I bok efter bok har diktaren sträckt sig efter det ouppnåeliga i den fulla övertygelsen att han kunde räcka det. Och vid levnadens slut frågar han sig måhända med grämelse, om icke all hans strävan blev fåfäng och förgäves. Ty det stora, verkliga hindret — det som hela tiden eggade honom — lyckades han ju aldrig besegra. Men — vad är konstnärskap? Är det icke att bereda sig själv svårigheter, att skapa åt sig det slags motstånd, som väcker krafterna? Konstnären behöver icke blott förmåga att övervinna hindren utan även kraft att resa dem — att resa dem höga nog. Och att sträva efter det ouppnåeliga det är konstnärens lycka och lidelse, hans förbannelse och hans glädje. 23