DIKTNING OCH MORAL Tre uttalanden av Marika Stiernstedt, Alf A hl b er g och Ivar H ar r i e Den gamla diskussionen om diktning och moral, om vad författaren med hänsyn till den allmänna moralen har rätt att skriva och förläggaren rätt att trycka, har denna vår ånyo rörts upp i vårt land. Den reaktionära opinionen, som naturligtvis icke är helt oinspirerad av den politiska reaktionen på kontinenten, närmast Tyskland, har bland annat tagit sig uttryck i en masspetition till regeringen från studerande ungdom, vari den moderna svenska skönlitteraturen stämplades som i stor utsträckning sedefördärvande. För att få problemet vederhäftigt belyst har redaktionen av Bonniers Litterära Magasin vänt sig till ett antal kulturpersonligheter med anhållan om ett uttalande och har erhållit nedanstående svar. MARIKA STIERNSTEDT: Sammanställningen eller motsatsställningen dikt och moral, eller dikt och tendens, är ju ingenting nytt för dagen. Särskilt under samhälleliga omläggningsperioder har alltid framträtt fordran på att diktningen skulle ställa sig direkt i tidsidéernas eller i olika tidstendensers tjänst. Det har då inte längre hetat ”Biide Künstler, redet nicht”, utan tvärtom har det krävts att konstnären skulle tala och tala rentut. Ju stormigare tid, dess fler sinsemellan stridande idéer och dess skarpare uttalade krav. Nu kan ju frågas: Är det rimligt att fordra författarens, poetens ovillkorliga orientering åt bestämt håll? Kan det anses berömligt av diktaren att på bekostnad av den dyrbara inre oavhängigheten, på bekostnad av enkel ärlig het tillgripa tendensdiktning på den grund blott att yttre uppmaningar föreligga, alltså praktiskt taget av opportunitetsskäl? Nej, givetvis nej. Skapelsen, diktverket är uttryck för dess skapares personlighet och ju mer denna personlighet i sig själv är ren, fri från slagg, fusk, publikfrieri, slapphet, dess mer får diktverket betydelse för och övar inflytande på den som anammat det. Avslöjandet av det oäkta har aldrig varit mer än en tidsfråga. Vi måste ge diktaren vårt blinda förtroende i fråga om hans arbetssätt och arbete. Utifrån får han icke låta sig ledas, inte ens av det varmaste vädjande. Vi måste sätta tro till hans diktarsamvete. Men där är det. Just på denna punkt är det 24