- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Maj 1934 Årg. 3 Nr 5 /
25

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktning och moral. Uttalanden av Marika Stiernstedt, Alf Ahlberg och Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIKTNING OCH MORAL

som aktionen i dag från svenskt ungdomshåll
har intresse även för oss författare.

Ungdomens reaktioner ha ofta tydligt
markerat det klockslag, då samhällsföreteelserna
på den punkt mot vilken reaktionen satt in,
nått bottenläge. Jag kan påminna om det
svenska åttiotalets, även nittiotalets ungdomliga
revolter mot hävdvunnen och slutligen blott
tomt konventionell morals alltför tryckande
bud. I närmare tid har särskilt England
upplevt efterkrigsmentalitetens kamp mot den
långa så kallade viktorianska epokens pryderi
och, som man menade, hypokrisi. Det är väl
närmast denna anglosachsiska kamps
svallvågor vi i Sverige fått känning av under
senare år, ehuru företeelsen är helt
internationell. Också hos oss har öppenhjärtigheten
blivit förgrundsfigur — och bland annat
inom litteraturen. Så går det alltid: diktarna
beröras av rörelser och krav i tiden,
inspireras av dem och återspegla dem, mer eller
mindre äkta, mer eller mindre lyckligt.

Att viss ungdom av i dag vänt sig bland
annat till författarvärlden visar att den icke
underskattar dess betydelse. Denna ungdoms
krav kan och bör inte gå ut på att författarna
över lag plötsligt skulle börja lägga an på
nya ”sätt”. Då till exempel Tyskland
dekreterar att litteraturen måste följa med i den
ledande politiska galoppen, har man lov att
beklaga det. I längden komme dylik
litteraturens flåsande lydnad att innebära fatal
ned-krympning av diktningens diktvärde. Men jag
har inte fattat den svenska
ungdomsfraktio-nens vädjan så. Här rör det sig, jag hoppas
och tror det, om krav på ökad inre stränghet
— och inte tvärtom. Man har här velat ställa
litteraturens företrädare inför en påminnelse
om att också litteraturen kan hamna i tom
konvention och att en litterär riktning kan
börja överleva sig själv. Ett dylikt memento
finns det alltid skäl att lyssna till.

De litterära tendenser som nu en tid till
exempel ropat på primitivism (också ett
slagord!) eller strävat till mest möjligt ohöljda
skildring av driftlivet, eller av driftlivet
ofruktbart isolerat från det sociala livet i dess
helhet, de ha uppenbarligen för ungdomen
i fråga börjat te sig som blott och bart
moderiktningar.

Har man rätt? Har den subjektivistiska,
den suveränt hänsynsfria (man kan ge den
många beteckningar) riktningen inom
litteraturen, alltså den som den opinerande
ungdomen vill åt, verkligen verkat färdigt och
spelat ut sin roll? Har ungdomen verkligen
hört harpor i vårluften, varslande om nya
tider: direkt uppbyggande tider, sedan väg
röjts av ”esplanadsystemet” — för att tala
med den gode gamle Strindberg.

För min del är jag böjd att tro det. Vi
komma inom några år att få se böcker som
man inte drömt om för några få år sedan.
Inte omöjligt bland annat att den religiösa
litteraturen får en renässans. Ett förlag har
i dagarna utlyst en pristävlan om roman med
religiöst motiv, och ehuru man visserligen ej
bör profetera, anser jag det inte otänkbart att
den får fram manuskript rätt mycket
intressantare än prismanuskripten från andra
tävlingar senaste decennium — vi få se.

Men vilket svar vill jag för min del i dag
ge ungdomen?

Kulturlivet i ett land vinner ingenting på’
att vara ensidigt inriktat. Låt oss slippa
tomma modeåthävor och opportunistiskt
snob-beri, det är bra, och låt oss slippa marschera
efter kommando, varifrån kommandot än
utgår. Men vi ha, liksom vi alltid haft, den inre
hederlighetens bud att rätta oss efter. Tror
ungdomen att denna råkat i fara, så skadar
oss inte självprövning. Detta förefaller mig
vara summan av vad ungdomens aktion bör
utlösa hos oss författare.

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:02 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-5/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free