NORSK LITTERATUR 1933 i analysen av själva barndomshemmet. Men så snart han kommer utanför själva huset och får syn på byn däromkring, kastar han alla hänsyn åt sidan. Skildringen av den lilla jylländska byn Jante är i fråga om giftighet, träffsäkerhet och ondskans och hämndens styrka helt säkert oöverträffad i världslitteraturen. Aldrig ha ett litet samhälles småaktighet, simpelhet och tyranni blivit mera effektivt gisslade. Tyranni skapar våld — det är den välkända sats som också Sandemoses bok inskärper, och det med en kraft som är sällsynt. Det är alldeles omöjligt att få ett grepp på innehållet eller själva tråden i Sandemoses bok i ett kort omnämnande som detta. Boken innehåller allt möjligt, den har icke en men hundra trådar, den är en uppgörelse med allt i och omkring författaren som har pinat honom, plågat, irriterat eller tryckt honom vid en eller annan tidpunkt i hans liv. Den har blivit en uppgörelse med tiden, med samhället, med snart sagt hela världsalltet. Och dessa uppgörelser gestalta sig som ett förvirrande och stundom förvirrat huller om buller av polemiska angrepp, självanalyser, anekdoter, teoretiska betraktelser, rörande berättelser, rena skepparhistorier och förfärande bekännelser. Med vanvettig lidelse befriar sig författaren (eller skola vi säga Espen Arnakke) från sina bojor — och smider sig inför våra häpna ögon nya och starkare. Han analyserar sina komplex med förbluffande kraft, sparkar murar av hämningar och hänsyn över ända och bygger nya murar av materialet, han böjer sig i stoftet i självförnekelse och springer i nästa sekund upp som en stålfjäder i vilt självförhärligande. Det är en rik och kaotisk bok, en klok och barbarisk och snärjande och irriterande bok — i vilket fall som helst den märkligaste bok som kommit ut i Norge på mången god dag. 41