SVEN STOLPE CARL SNOILSKY I NY BELYSNING Per Hallströms minnesteckning 1. Skalderna ha sina öden. Deras liv är stormigare, deras lycka tvivelaktigare än medmänniskornas. Och när de gått i graven väntar dem endast nya strider. För att få verka på nya generationer måste de betala ett dyrt pris. De som under sitt liv smädats för själv-upptagenhet och fåfänga, för egocentricitet och narcissism, bli efter döden objekt för ett personintresse och en forskariver, för vilka den intimaste detaljen blir den värdefullaste. Men icke nog därmed — de få också finna sig i att förändras, att växla och växa. Varje tid gör sig en egen och ny bild av de klassiska diktarna. Den närmaste generationen vördar, älskar och idealiserar; den vet ännu ingenting om människan utan nöjer sig med verket, ur vars drag den sammanställer en konstruerad och abstrakt bild även av den diktande individen. Den därpå följande generationen har i regel att uppvisa ett kallare intresse för verket men i stället en större nyfikenhet på individen. Det är brevpublikationernas, memoarernas och de första biogra-Per Hallström: Carl Snoilsky. En levnadsteckning. Bonniers. 6: 50. fiernas tid. Vem var han själv? Vem älskade han? Vem svek han? Var han stor eller liten? Och varför drevs han att dikta? Ur svaghet eller ur styrka? Kanske blir det först den tredje generationen, som rätt kan avväga sitt intresse för verket och för individen. Lidelserna ha slocknat, en epok har gått i graven, de stora sammanfattningarna och översiktsverken ställa in individen i historiska sammanhang, som förklara och ursäkta hans brister. En ”modern” psykologi klassificerar och etiketterar. Därefter har diktaren och verket att bestå det stora provet: att leva eller att glömmas. Att få kinderna att glöda på unga människor — som under hans livstid. Eller att endast framkalla spattiga reaktioner hos bibliotekens arkivråttor, litteraturvetenskapens på-verkningssökare och de subtila släktforskarna med tvättnotan under luppen. 2. Carl Snoilsky har passerat från det första av dessa skeden in i det andra. Den idealiserande, verklighetsfrämmande generationen representeras bäst av Oscar 42