Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Carl Snoilsky i ny belysning - Anmälda böcker - Per Hallström, Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY I NY BELYSNING
Klemming, med vilken han alltid uppehöll
vänskaplig förbindelse, skriver han:
”Jag stod ej ut med att leva ett liv i
halvhet och lögn — ett fegt, eländigt liv, tusen
gånger värre än döden, och jag hade redan
förlidet år beslutat, att det skulle bli slut
därpå, på ett eller annat sätt. — Svaghet och
vacklande har jag haft nog av i mina dar:
— nu hungrade och törstade jag efter att
upprätta mig själv i mitt eget omdöme.”
Den norska diktens moraliska rigorism har
tillsammans med impulserna från den älskades
starka personlighet räddat skalden.1 Och med
den personliga frigörelsen kommer den
litterära.
Om Snoilskys känslighet för omgivningens
och tidsandans tryck är det ena tecknet på
hans konstitutionella svaghet, är hans reaktion
mot kritiken det andra. 1 själva verket är han
fullständigt i sina stämningars våld och äger
icke den ringaste makt över sin inspiration.
Och så fort inspirationen sinar, gripes han av
svart depression. Hans stående fråga hem till
Sverige är denna: ”Läser man mig, förstår
man, älskar man mig?” Ett typiskt utbrott
finner man i ett brev till Estlander efter den
definitiva hemkomsten från Dresden: ”Jag
hade trott, att jag betydde något här hemma,
men nu vet jag, att jag betydde intet.” Man
kan icke beklaga denna överkänslighet —
utan den skulle han icke ha varit en stör
diktare. Men väl kan man anföra förhållandet
som ett argument för litteraturkritikens
skyldighet att undvika deprimerande domar i
onödan och att skänka de stora diktarna
(i regel de svaga människorna) uppmuntran
och förståelse — i överkant. Snoilskys fall
kompliceras och blir ömtåligare genom att
han efter flykten från Sverige icke har något
arbete, någon anställning och därför måste se
1 Ännu när Snoilsky 1885 gjorde en resa i Sverige
med sin maka, vägrade hans forna vänner på det
andliga livets högborgar, de skånska slotten, att
mottaga honom.
sin enda insats i den litterära. Ur viss
synpunkt kan hela hans neuros förklaras ur hans
rikedom. Med ett aldrig så lätt tvång att
arbeta för uppehället skulle hans subtila
konflikter till stor del ha försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
