Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Carl Snoilsky i ny belysning - Anmälda böcker - Per Hallström, Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
dikter som ”Sommarregn” och ”Magdalena”,
skall man där finna rent religiösa tonfall av
ångest och kval, och intrycket bestyrkes vid
en jämförelse med hans samtida brev och
deras täta utbrott av förtvivlan och
desperation.
3.
Det är mot bakgrunden av denna den
moderna Snoilskyforskningens omvärdering
som man med intresse tar del av Per
Hallströms akademiska minnesteckning. Den är
av naturliga skäl litet försiktig och reserverad
i sina omdömen, och kanske skulle man kunna
påstå, att den icke gjort de ovan refererade
synpunkterna full rättvisa. I stor utsträckning
har Hallström kvar den gamla föreställningen
om Snoilsky och tecknar honom först och
främst som aristokraten. Detta får sin
förklaring i att Per Hallström skänker Snoilsky
en beundran, som är överraskande intensiv,
men som man gärna låter sig smittas av. Att
Hallströms bok blivit en ovanligt givande
volym, beror just på dess personliga
tonfall av gammal kärlek och beundran.
Hallström berättar om sina egna första intryck av
Snoilsky på ett ofta förtjusande sätt, och man
blir snart alldeles besegrad av hans unika
språk med dess charmfulla pretiositet och
lustiga språkfel.
Något svårare har man att försona sig
med bokens politiska utsagor. Att Tyskland
är den misskända, människovänliga
humanismens land, som ständigt torteras av det
lögnaktiga och svekfulla Frankrike, tror man icke,
hur ofta än Per Hallström upprepar det, och
kanske kunde man ha rätt att slippa dessa
gengångare från en besatt tid i en neutral
minnesteckning av anno 1933. Däremot
avnjuter man gärna Per Hallströms maliciösa
kommentar till tidens ondska, som till och
med kommer honom att försvara
signatur-pekoralisterna, därför att de trodde på det
sköna, det goda och det sanna. Till
belysningen av Per Hallströms uppfattning av vår
tid med dess ondskefulla ungdomsgeneration
kan också anföras hans något överraskande
försvar för tillgjordheten:
”Det måste nog kallas tillgjordhet. men
även det draget kan få en viss försoning över
sig vid jämförelsen med våra tider, då det
icke blott blivit lag, att munnen skall tas för
full, utan också, att den skall visa alla
tänderna.”
Harry Martinson, Artur Lundkvist och
andra onämnda syndare skola säkert finna,
att denna kusliga mun, som samtidigt är
överfull och visar alla tänderna, ”har en viss
försoning över sig”, nämligen den icke medvetna
komikens. Detsamma gäller om
akademisekreterarens beskrivning av den ”hårdhet och
köld”, som nu åtnjuter ”premiering” och är
betingelsen för publikgunst. Är det redan för
dragigt här hemma? Vi som trodde vi knappt
hade börjat vädra ut ännu!
Men viktigare än detta är att peka på Per
Hallströms ypperliga diktanalyser. Det är för
litet att hävda, att Snoilskys poetiska charm
aldrig haft en bättre tolk. Man vågar påstå,
att överhuvud aldrig svensk lyrik analyserats
med en sådan finess — jämförliga äro endast
Nils Svanbergs utsökta studier i nittiotalets
stil. Hallström ådagalägger här den finaste
konstnärliga instinkt och en sällsynt högt
uppdriven förmåga av estetisk analys. Hur
ypperligt är icke ”Inledningssångens” charm
fångad i denna analys:
” Tnledningssångens’ jamber med en
anapest mitt i var rad, som liksom med ett
vingslag lyfter den till flykt, ha den förtrollning,
som géflast fångar minnet.”
Hur fint antydes icke den snoilskyska
versmelodiens makt, när Hallström kommenterar:
”Orden smeka läpparna vid läsningen, och
själva talorganets rörelser bli till ett slags
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
