Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Carl Snoilsky i ny belysning - Anmälda böcker - Per Hallström, Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY I NY BELYSNING
vällust; här är versmelodi, som ingenting
lånar av sång, men som uppnår fullkomlig
harmoni i de enklaste otvungna tonfall.”
Fin är också följande formulering:
”Versen är samma stort tonande jambiska
stans som i ’Poesiens vandring’, med lång
böljegång för känslans oro, och oron
utjämnas här rytmiskt i periodens slut till en
liksom lyftad spegel för rymdens frid.”
Poeterna borde oftare skriva om varandra
— kritiken till hälsosam jämförelse. Slutligen
ännu ett citat, som vackert vittnar om, hur fint
Per Hallström reflekterat över estetiska
problem och svensk verskonst. Det gäller den
svenska sonetten:
”Varför sonetten på svenskt språk så lätt
blir något artificiell, beror väl mest på att
det i quatrainerna krävs fyrfaldiga rim, vilka
icke ofta infinna sig riktigt osökt. När de
måste letas samman, dra de med sig tankar,
som icke naturligt växa på samma kvist utan
måste ympas ihop, ja, ibland lödas hop likt
död metall. Men nästan lika mycket betyder
det, att rimmen i vårt (och andra germanska)
språk ha en helt annan vikt och fånga örat
med helt annan tonstyrka än i de romanska,
där de erbjuda sig i överflöd och så väcka
mindre uppmärksamhet. Den fastställda
rim-flätningen blir därför hos oss ett mycket
tydligare tvång. Quatrainerna kunna bli till
tvenne absolut lika fyrspann, där
inner-hästarna stöta huvudena ihop och
ytter-hästarna gnägga efter varann. Även om det
verkligen är fråga om vinghästar, få dessa
icke full frihet till flykt.”
Med en sådan estetisk träning bli kraven
givetvis höga. Men Snoilsky består provet.
Hallström drai gång på gång fram relativt
föga observerade dikter och visar, hur väl
de hålla måttet. Och man tror honom gärna,
då han inskärper, att Snoilskys bästa dikter
alltjämt höra till den stora och levande
skatten av svensk lyrik.
Man skulle vilja tillfoga en sak.
Nathan Söderblom utförde en gång ett
uppslag, som ytterst stammar från von Hügel,
och hävdade, att själva det vetenskapliga
arbetets — sanningssökandets — livsluft är
moral. Man kunde säga något liknande om
dikten, även den estetiska. Det konstnärliga
arbetet, det litterära hantverket, kräver
oavsett materialet eller tendensen en moralisk
kvalitet: uppriktighet, trohet, sanning. Det
rent estetiska fullkomlighetskravet —
visionen av den rena skönheten — aktualiserar
i regel samma fullkomlighetskrav även inom
andra och viktigare delar av personlighetens
liv. Esteticismen förintar sig själv. Den som
kräver konstnärlig storhet, kan i längden
icke stå likgiltig inför kravet pa personlig
storhet.
Att Carl Snoilskys dikt och liv organiskt
kan associeras till en sådan tankegång, visar
bäst hans rang som skald och människa. Han
var till börd och ställning aristokrat — det
var ingen kvalitet, snarast ett handikap. Men
han nådde stundom nära det aristokratiska
inom en högre sfär, som ingenting har att
skaffa med den sociala — den andliga. Däri
ligger det drag av storhet som skimrar över
hans ojämna och ofullgångna verk, hans
tragiska och ångestfulla liv.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
