Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Profeter - Anmälda böcker - Oswald Spengler, Jahre der Entscheidung - Moeller van den Bruck, Das dritte Reich - Lucien Romier, Si le Capitalisme disparaissait - Sir Philip Gibbs, Vägar till räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
PROFETER
Den lugna tron på det automatiska
framåtskridandet är död hos 1930-talets människor.
Denna trons klippa, på vilken tre, fyra
generationer byggt sitt hus, är sprängd. Den lära,
som utgjort denna klippa, var behaglig, trygg
och bekväm, visserligen mekanisk och ledsam,
ofta även något bornerad, men den gav
trygghet. Förbättra miljön, så förbättras
människan. Och miljön förbättrades av sig själv.
Det var adertonhundratalets tro. Den varade
till 1914.
Samtidens västerländska mänsklighet lever
däremot i ett andligt kaos. Den har sett
katastrofer. Den har känt trycket av andra dylika
förestående i en kanske nära framtid. Den
vet att dess arv är osäkert och farligt, och
att framtiden är dimtyngd och hotande. Den
tyr sig åter till profeter.
Ty utan framtidssyner kan människan icke
leva. Även det nittonde århundradet hade sina
profeter. Dåtiden älskade visserligen att kalla
dessa framtidssiare ”vetenskapliga”. Men både
hos Bentham, Mill, Spencer eller Marx var
”det vetenskapliga” närmast en autosugges-
O s w a 1 d S p en g 1 e r, Jahre der Entscheidung, I.
München 1933.
Moeller van den B r uck, Das dritte Reich, 3.
Auflage. Hamburg 1931.
Lucien Romier, Si le Capitalisme
disparais-sait. Paris 1933.
Sir Philip Gibbs, Vägar till räddning (Ways
of Escape). Övers, av W. Leffler, Stockholm.
Skoglunds 1933.
tion. De voro framför allt programmatiker,
profeter. De endast klädde sina profetior i
tidens ”vetenskapliga” modedräkt. Och för
deras lärjungar voro de framför allt
profeter — ”opium för folket” i långt högre grad
än den gamla hårda och krävande kristna
religionen.
Efterkrigstidens framtidssiare äro sällan
optimister. De tro ej på det automatiska
framåtskridandet, snarare motsatsen. I den
mån de teckna framtidsmål att eftersträva, är
deras optimism betingad, villkorlig — och
framför allt icke automatisk. Den står under
”relativitetens” skugga. ”Vetenskapligt”
åtkomlig är endast en ringa del av sanningen.
Deras optimism avtecknar sig mot en
bakgrund av mörk undergångsstämning. Den är
av den ”heroiska arten” — en
quand-mème-optimism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
