Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Profeter - Anmälda böcker - Oswald Spengler, Jahre der Entscheidung - Moeller van den Bruck, Das dritte Reich - Lucien Romier, Si le Capitalisme disparaissait - Sir Philip Gibbs, Vägar till räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETER
Först skedde detta i England. Där stötte
angreppet emellertid emot en
handlingskraftig och beslutsam oligarki, varför segern
ej vanns där utan i Frankrike, där det fega
Versailleshovet skrämdes till underkastelse
och Mirabeau ej fick tid att kuva vilddjuret.
Under adertonhundratalet fortsattes sedan den
vita världsrevolutionen i liberalismen, som
fullbordade ståndssamhällets och
statsauktori-tetens samt statskonstens undergång och
dessutom ödeläde de gamla fasta
hushållnings-formerna. Liberalismen fortsättes i och är
befryndad med demokratismen, som logiskt
utmynnar i bolsjevismen, vars första utbrott
är Pariskommunen 1871, och som sedan
segrade i de ryska storstäderna år 1917. Dessa
händelser exemplifiera hur den västerländska
kulturen i förtid kommer att gå under, om
icke denna revolution dessförinnan slås till
marken på det sätt som begynts av Wellington,
Disraeli, Metternich, Bismarck och Mussolini.
Denna avgörande tidpunkt är emellertid nu
nära. Ty ända sedan 1840-talet har
världsrevolutionen med framgång inriktat sig på
ekonomiens undergrävande. Detta arbete är
nu i det närmaste färdigt. Egendomen och
den fasta arvöverlåtelsen ha pulvriserats,
kapitalet har blivit ett finans- och börskapital —
”marxism från ovan” — arbetet mätes i
arbetstimmar utan hänsyn till prestation och
kvalitet, och lönerna ha blivit politiska. Men
hela detta system står nu inför sitt
sammanbrott. Det har desorganiserat hela den
västerländska ekonomien, och de politiska
arbetslönerna omöjliggöras av den färgade
konkurrensen. I alla västerländska nationer
förestå därför segrande konservativa
återställel-ser — Caesars och Augustus’ verk i modern
upplaga. Den ”vita världsrevolutionen” skall
sålunda tillintetgöras, statsauktoriteten
återställas och den demokratiska likheten åter
vika för kvalitet och rangordning efter
samhällsuppgifternas värde. Detta är den
nu
varande västerländska epokens stora uppgift.
Desto mera, som denna konservativa seger är
Västerlandets enda räddning från ”den
färgade världsrevolutionens” oerhörda och
överhängande fara.
Det nuvarande läget i Västerlandet
karakteriseras sålunda enligt Spengler i första
rummet därav, att ”den vita
världsrevolutionen” nu i det närmaste lyckats ödelägga
både statsmakten och kvalitetssamhället. Med
klasskampen som medel har den fört
”undervärlden” till seger. Med ”de politiska lönerna”
har den ödelagt Västerlandets ekonomi. Med
”de politiska lönerna” menar Spengler den
av marxismens ledare samhällena påtvingade
högre lönenivån och minskade
arbetsprestationen för industriarbetarklassen — en
lönenivå, som icke står i rimlig relation till
detta arbetes egentliga värde, och som i
verkligheten fått bäras av de andra
samhällsklasserna, framför allt av jordbrukarna. Den
har framtvingat finanskapitalets fiktiva
värderingssystem — där ”värdena” förhålla
sig ungefär som kejsarens nya kläder i
H. C. Andersens saga. Vidare har den givit
upphov till den rasande konkurrenskamp
mellan industristaterna, som utlöste sig i
världskriget, slutligen till den bolsjevikiska
rovbeskattningen av arv, förmögenhet och
inkomst samt nu till sist till hela detta
hus-hållningssystems förestående undergång, sedan
produktionsökning blivit meningslös på grund
av bristande avsättning, rovbeskattningen ej
längre ger någon valuta, och arbetslösheten
mer och mer blir det marxistiskt sinnade
västerländska proletariatets normala lott.
Endast Ryssland är fritt från dessa företeelser,
ty där härskar ”en asiatisk hord”, som icke
i minsta mån är tillgänglig för ”massans”
krav och påtryckningar.
Hittills har den vita världsrevolutionen i
stort sett gått segrande fram. Motståndet har
varit lamt, och de, vilka detta motstånd främst
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
