Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Profeter - Anmälda böcker - Oswald Spengler, Jahre der Entscheidung - Moeller van den Bruck, Das dritte Reich - Lucien Romier, Si le Capitalisme disparaissait - Sir Philip Gibbs, Vägar till räddning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
ålegat, ha varit blinda eller fega och själva
saknat tron på sin sak. Så ha de ledande
västerländska folkens självförstörelseprocess
— det vill säga de naturliga
samhällsgruppernas, ståndens, yrkenas, släkternas och
familjernas förvandling till ”massa” —
opå-talt fått fortgå. Men nu är vändpunkten inne.
Ty längre fram på denna väg ligger intet
annat än förintelse och undergång för hela
den västerländska kulturen. Och dessutom
står fienden utanför portarna. ”Den färgade
världsrevolutionen” — ej sällan i förbund
med ”den vita” — bereder sig nämligen att
slutligt tillintetgöra Västerlandet — dess
ekonomi med sina låga löner, dess politiska
maktställning med utnyttjande av de
maktmedel de västerländska stormakterna på sin
tid själva utbildat, och dess andliga kultur
med den nya asiatiska kulturpropagandan,
av vilka den rysk-asiatiska bolsjevismen, den
”nya primitiviteten” och masskollektivismen
äro de först färdigbildade formerna. Det inom
den västerländska världen pågående
rassjälvmordet räcker handen åt anloppet utifrån.
Enbart Rysslands årliga folkökning är snart
lika stor som hela det egentliga Europas. Den
absoluta folkminskningen är redan ett faktum
vad de yngre åldersgruppernas numerär
beträffar.
Emellertid är Spengler i ”Avgörandets år”
icke i främsta rummet en pessimistisk
kulturfilosof. Han vill mana till kamp. Han tror
att vändpunkten i den västerländska
utvecklingen nu är inne. De heroiska elementen,
”rasmänniskorna”, skola vakna upp, bjuda
motstånd, slå ned ”undervärldens och
gemenhetens” vita världsrevolution, skapa nya, fasta
stater med enhetlig, personlig ledning och
med ny social hierarki — men samtidigt
också med en ny, hittills aldrig lika levande
känd folkgemenskap. Den västerländska
världens ”caesaristiska” epok förestår. Den skall
rädda den västerländska kulturen till en sista
blomstring i ”civilisationens” stadium. Den
skall efter hårda kampskeden skapa inre fred
och värn utåt samt för århundraden framåt
avvisa och hindra de färgades
världsöver-svämning.
I denna utveckling har det tyska folket sig
en betydelsefull uppgift anvisad. Detta därför
att tyskarna bland de stora västerländska
folken är ”det minst förbrukade”. Tysklands
”eländiga” historia sedan femtonhundratalet
har i detta hänseende betytt ett sparande av
krafter som nu skola komma till sin rätt.
Frågan om Spengler själv tror på
möjligheten av denna den västerländska världens
sista och för århundraden avgörande seger
är i detta sammanhang ovidkommande. Den
stora förestående kampen är ”Schicksal” —
öde — den skall kämpas ut oberoende av om
den är dömd att sluta med seger eller nederlag.
Spenglers skildring av de bärande
krafternas långa och många nederlag mot den
vita världsrevolutionens undergrävande, deras
blindhet mot den färgades
angreppsförbere-delser är till den grad fylld av bittra och
frätande sanna iakttagelser, till den grad
skarpsynt när det gäller att uppdaga och belysa
skavankerna i den västerländska
världskulturens stolta men vacklande byggnad, att den
heroiska optimism rörande den sista kampens
utgång som här och var plötsligt bryter fram,
snarast kommer som en överraskning för
läsaren. Det är dock på dessa punkter som
man läser Spengler med det största intresset.
Han är icke en vetenskapsman i den meningen,
att han främst eftersträvar eller ens tror på
möjligheten av ”den objektiva sanningen”.
Hans huvudverk, ”Untergang des
Abend-landes”, var en tragisk diktares verk —
visserligen författat av en man i besittning av en
sällsport djup och vid historisk och filosofisk
bildning — men icke skrivet av en
vetenskapsman utan av en tragöd av sällspord
konstnärlig kraft och litterär resning. Hans
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
