Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg: Manligt förnift - Anmälda böcker - Ronald Fangen, Dagen og veien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
grundligt. Det är tydligt, att Fangens
sympatier ha sitt givna ankarfäste i England. Men
också Tysklands kamp och lidandesväg följer
han med ridderlig medkänsla. Den nya eran
tilltalar honom visserligen inte. Men han
för-ledes aldrig att uttala de lättvindiga domar
som illa anstå våra av ett milt (och
oförtjänt) öde gynnade nationer. I likhet med de
flesta skandinaver ser han i judeförföljelsen
det svåraste hindret för en uppskattning av
det nya Tyskland. När han kommer in på
detta ämne, får hans stämma en mörk
skälvning, som icke kan undgå att väcka genklang
också i Sverige. Ty här lär man aldrig kunna
glömma vad judisk forskning betytt för
återupplivandet av svensk kulturtradition. Hela
vår uppfattning av dessa ting kan sägas vara
bestämd genom Oscar Levertins utveckling,
där svenskhet och judisk raskänsla endast
voro skilda aspekter av en och samma
med-vetenhetsprocess.
Det kanske intressantaste numret i Ronald
Fangens bok är den uppsats, som han kallar
”Om å tenke på vegne av historien”. Han
vänder sig här mot den särskilda form av
flykt från ansvar och ställningstagande som
det innebär att på dagens skeende anlägga en
ensidigt historisk måttstock. Den som vägrar
att kämpa för anförtrodda värden, att handla
och tänka i enlighet med samvetets bud, att
från fall till fall bruka sitt värderande
förnuft och detta under hänvisning till en
övermänsklig dialektik är en fanflykting, en
desertör. Det är helt i överensstämmelse med
Fangens etiskt färgade realism, att han varnar
för en historisk ödestro. Men även om man
djupt uppskattar de vackra och sanna ord,
med vilka han utvecklar sin tankegång,
misstänker man likafullt, att hans varning icke
har någon verklig aktualitet, när den riktas
till de nordiska folken. Ty dessa träffas
näppeligen av den förebråelsen, att de
alltför djupt känna trycket av ett ofrånkomligt
öde, utan snarare av den motsatta, att de
aningslöst vegetera i en förkrigsvärld av
bleka illusioner.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
