KUNGLIGT ÖDE Margaret Irwin: Prinsessan Minette. Översättning från engelskan av I. Essén. Bonniers. 12: 50. Recenserad av MARGIT ABENIUS Något flyktigt bevingat, lättfotat karakteriserar Margaret Irwins historiska roman ”Prinsessan Minette”, vars engelska titel är ”Royal Flush”. Ämnet borde annars i sig självt vara styvt och tungt av historiska fakta, många gånger fastslagna omdömen och magnifika namn med anspråksfull klang. Ty det är Frankrikes grand siècle författarinnan frambesvär, och hon förefaller att förvånande stringent i detalj följa den historiska verkligheten. Boken är försedd med ett släktregister och med ypperliga reproduktioner av kända samtida porträtt; sidantalet är också ansenligt. Det är särskilt två fataliteter i fråga om stilen, som hotar författare av historiska romaner, en genre som — med ett visst fog — har dåligt rykte för schablonmässighet. Dels finns risken att låta personerna tala och känna alltför modernt, dels, vilket är betydligt mer deprimerande, att låta dem vandra omkring och utsäga bevingade ord. Margaret Irwins roman går inte fri från någon av dessa ytterligheter. Språket är modernt; inte heller saknas klassicitetens mest kända litterära maximer och aforismer eller sådana från läroböckerna kända historier som exempelvis den om kocken Vatels heroiska självmord, när fisken inte anlänt i tid till middagen. En annan grav anmärkning mot själva genren historisk roman ligger däri: att den kärva verkligheten här är oss dyrbarare än dikten. Ingen romantiserad skildring av drottning Kristina torde gå upp mot hennes egna rättframt lidelsefulla ord, riktade till Gud, som i sin nåd skänkt henne en själ med ”ett omätt-ligt begär till sanning, dygd och ära”, en själ, i vilken inneslutits ”levande och glödande alla de ädla och värdiga känslor, som du ingav den visaste av människor, den största av konungar ...” medan hon längre fram i plötsligt påkommen kvinnlighet inför samma splendida domare framlägger sina — inte särdeles stora kunde man tycka — fel, nämligen att hon ”skrattar alltför högljutt och alltför ofta och går alltför fort”. — Men vid läsningen av Margaret Irwins roman glömmer man sådana invändningar både snart och fullständigt. Hon har en fantasifull inspiration och smak, flykt, ett ytterst rörligt stämnings-liv. Det är historia, rekonstruerad med utsökt talang. Romanen koncentrerar sig omkring den engelskfödda prinsessan Henriette Anne, med smeknamnet Minette, dotter till Karl I av England, Martyrkungen, och La Reine Mal-heureuse. Som barn kommer hon landsflyktig med sin mor till franska hovet. Hon är en liten prinsessa utan förmögenhet och chanser, åsidosatt och tillbakahållen, men blir efter 61