Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Kungligt öde - Anmälda böcker - Margaret Irwin, Prinsessan Minette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGLIGT ÖDE
till på köpet, hade en frigjord vetenskaplig
intelligens.
En hel rad av kända namn paraderar. Det
är prinsessan Minettes mor, älskligt
inkon-sekvent och skiftande, över vilken Bossuet
håller en grandios likpredikan. Det är de
förnämsta fältherrarna och kavaljererna och
litteraturens stora namn: La Rochefoucauld,
madame de La Fayette och Molière. Det
följer pretention och förpliktelser med dessa
namn, men författarinnan lyckas i allmänhet
ge dem liv, snabbt framdykande liv. Mest
ingående psykologisk är bilden av La Grande
Mademoiselle, känd genom sina memoarer.
Till utseendet är hon slående lik drottning
Kristina av Sverige. Hon är manhaftig och
karsk, men innerst en problematisk natur,
vacklande i sina instinkter, olyckligt ömtålig.
Genomgående målar författarinnan, utan
bjärta kontraster, snarast med någon sorts
stämningskonst under ytan, motsättningen
mellan franskt och engelskt. Madame, som
har roat sig med stil vid franska hovet,
känner sig till sist snärjd och fångad i en värld
av otroligt fast reglerade lagar och
invecklade mänskliga relationer. Hon tillhör ett
annat element.
”Hela sitt liv hade hon känt sig tillhöra
detta andra element — barndomens fontäner,
där regnbågar bildades i de fallande strålarna
och näckrosbladen voro öar, som äventyrliga
MONSIEUR, FILIP AV ORLÉANS
Målning av Vaillant.
älvor kunde upptäcka i dammens outprickade
ocean; floden, där hon drivit fram i Karls
magiska slup; det glittrande havet som
omslutit England hela denna sista månad; till
och med den stormpiskade oceanen i Ruprechts
tragiska historia, där mänsklig styrka och
mod gjorde sitt yttersta, men där olyckan kom
snabb och klar och fruktansvärd, inte lömskt
smygande om ett hörn med bortvända ögon.”
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
