Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Thulstrup: Fem vise uttolkar nazismen - Anmälda böcker - J. F. Deck, Hitler — epok eller episod? - Alf Ahlberg, Tysklands ödesväg - S. Neander-Nilsson, Möte med tredje riket - Leland Stowe, Vill nazismen krig eller fred? - Gerhart Seger, Koncentrationslägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särdeles djupgående utredningar av Tysklands
näringsliv, monetära förhållanden,
skuldproblem med mera. En serie bilagor belyser
ytterligare dessa ting. Då det emellertid
helt faller utanför undertecknads kompetens
att bedöma dessa fackspörsmål skall
uppmärksamheten i det följande huvudsakligen
riktas på verkets politiska och ideologiska
aspekter.
Författaren har kallat sitt arbete ”Hitler —
epok eller episod?”. Den tes han vill fastslå
är att Hitlerriket, i den form vi hittills har
lärt känna det, är en episod och inte kan bli
någonting annat. Nationalsocialismens
ideologi är enligt hans uppfattning inte
bärkraftig. Den har alltigenom en reaktionär
prägel. Men det är inte det borgerligt
kapitalistiska och en smula statssocialistiska
förkrigs-Tyskland man vill ha tillbaka utan ett
Tyskland, som i historien ligger långt mera
fjärran, ett land med föga framskriden
industrialisering och därför betydligt lägre
folkmängd, med obetydlig handel och ett för
självförsörjning arbetande jordbruk.
Deck uttrycker vad han betraktar som den
nationalsocialistiska villodrömmen i följande
ordalag: ”Återvänder icke Tyskland till
Bismarcks borgerligt-kapitalistiskt orienterade
näringspolitik med alla de betydelsefulla
konsekvenser, som detta innebär i fråga om
politisk frihet, fortsätter det att vanvårda en
stor industristats ofrånkomliga, vitala behov,
ämnar det i stället med våld och åter våld
upprätta en uppkonstruerad agrarstat, som
söker återuppväcka det förflutnas vålnader
men själv icke kan leva, då marscherar det
visst icke tillbaka till förkrigstidens
borgerliga välstånd, utan rakt till socialismens
experimentalfält. Vad en sådan politik
synbart eftersträvar, uppnår den icke, utan den
uppnår vad den till synes alls icke vill.”
Häri ligger kärnfrågan. Erbjuder det
nationalsocialistiska Tyskland någonting
principiellt nytt inom världsekonomin eller är
företeelsen endast att betrakta som ett
livsodugligt amphibium, ett mellanting mellan
Västerlandets väsentligen kapitalistiska
samhällen och det socialistiska Ryssland? Deck
anser det senare. Hans granskning av Tyska
rikets statsfinanser, valuta och bankväsen
utmynnar i konstaterandet att landet är
bankrutt alltigenom. Detta är visst inte Hitlers
eller ”tredje rikets” fel. Orsakerna ligger
långt tillbaka i tiden, i världskriget, freden
och skadeståndet. Men det är på Hitler och
hans medarbetare ansvaret vilar för att
landets näringsliv på nytt skall flyta in i
”normala” gängor.
De vägar på återuppbyggnadsarbetet Deck
skisserar är följande: Tyskland måste i första
rummet försöka återförvärva det utländska
kapitalets förtroende. Stora mängder av tyskt
kapital (till betydande utsträckning judiskt)
har ”flytt” till främmande länders lugnare
politiska och ekonomiska förhållanden. Dessa
belopp bör återförvärvas för Tyskland, men
detta kan endast ske sedan den politiska
osäkerheten har upphört och bland annat
judeförföljelserna inställts. Vidare måste
Tyskland konsolidera sina utrikesskulder samt
släppa in mera utländsk import i landet,
varigenom arbetslösheten kommer att minskas —
sistnämnda är ett påstående som förefaller en
smula djärvt.
Det andra alternativet är —
planhushållning. Denna innebär enligt Decks mening
ingenting annat än den rena socialismen, ty
borgerlig planhushållning existerar inte.
Produktionsmedlen äges antingen av enskilda
eller av samhället. Man kan här invända, att
äganderätten ingenstädes är eller någonsin
har varit oinskränkt. I vårt land exempelvis
har staten av gammalt innehaft betydande
delar av ”produktionsmedlen” och en
fortskridande inskränkning av den privata
äganderätten kan betraktas som ett signifikativt drag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
