Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åke Thulstrup: Fem vise uttolkar nazismen
- Anmälda böcker
- J. F. Deck, Hitler — epok eller episod?
- Alf Ahlberg, Tysklands ödesväg
- S. Neander-Nilsson, Möte med tredje riket
- Leland Stowe, Vill nazismen krig eller fred?
- Gerhart Seger, Koncentrationslägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i samhällsutvecklingen under de sista
decennierna. För Deck är det dock en himmelsvid
principiell skillnad mellan de mer eller
mindre klart kapitalistiska samhällena av
gängse europeisk typ, exempelvis det svenska,
och Sovjet. Däremellan går det inte, menar
han, att skjuta in någon sorts ”borgerligt
planhushållningssystem” av fascistisk eller
nationalsocialistisk typ. Resultatet måste bli
en fortgående utarmning, som i sin tur
tvingar fram socialismen. Deck synes räkna
med att denna eventualitet kan bli
verklighet i Tyskland.
*
Fil. d:r Alf Ahlberg har åt sitt arbete
Tysklands ödesväg gett undertiteln Varför segrade
nationalsocialismen? Han försöker besvara
denna fråga. Han gör det genom att analysera
”den rotlösa medelklassens” problem, skildra
”sociologiska omskiktningar inom
arbetarklassen” samt åskådliggöra den tyska
”skendemokratien”. Ahlberg pekar även på
Versaillesfredens betydelse för landets
inrepolitiska utveckling och berör slutligen i bokens
utomordentligt välskrivna och medryckande
slutkapitel problemet ”massmänniska,
propaganda och diktatur”.
Det är väsentligen en sociologisk
undersökning d:r Ahlberg har utfört. Han vill visa,
hur de politiska doktrinerna och därmed
förknippade ”mytologiska” föreställningar ytterst
intimt sammanhänger med de olika
socialskiktens ekonomiska standard, intressen och
känslor som grupp. Studiet av dessa ting är
ännu helt nytt, och man får vara försiktig
med att dra alltför långtgående slutsatser
enligt det här antydda schemat, även om
resultaten i det hela kan förefalla bestickande.
Självfallet löser man inte hela den politiska
åsiktsbildningens komplicerade problem efter
detta schema. Ahlberg förbiser heller inte den
oerhörda betydelse, som den personliga
ledningen har haft för nationalsocialismens
utveckling.
Om det förhåller sig så, att samhällets
olika befolkningsgrupper i det hela har en
likartad politisk och social psykologisk
inriktning, så följer därav visst inte att man kan
tala om en gemensam ”nationalkaraktär”.
D:r Ahlberg går heller inte till denna
överdrift. Han vill dock belysa den tyska
”skendemokratiens” fall med hänvisningar till
diverse psykologiska drag. För min del måste
jag bekänna, att jag finner dessa belägg på
den tyska demokratiens livsoduglighet mycket
litet övertygande. Författaren hänför till
sådant som det tyska folkets påstådda ovana vid
demokratiska institutioner, den militära
kastandans fortlevande även under
Weimarrepubliken, folkets vana att underkasta sig
ämbetsmännens befallningar med mera. Jag kan inte
finna annat än att författaren med dessa
belägg för den tyska demokratiens
livsoduglighet visar det allra största missmod
beträffande demokratien i dess helhet.
Vad beträffar byråkratien och den
militära kastandan som belägg för demokratiens
ogenomförbarhet i Tyskland, så bör det
invändas, att dessa företeelser säkerligen inte
var mindre utpräglade i det oscariska Sverige
än i det wilhelminska Tyskland.
”Ämbetsmannaväldet” måste betecknas som ett
utomordentligt typiskt drag i svenskt statsliv och
har där kommit till uttryck bland annat i vår
riksdags traditionella karaktär av till
betydande del en ämbetsmannarepresentation.
Överhuvudtaget kan jag inte undgå intrycket,
att flera av d:r Ahlbergs belägg för den tyska
”skendemokratiens” livsoduglighet minst lika
väl kunde anföras mot den svenska. Det är
sant, att Tyskland genomgick en plötslig och
radikal demokratisering 1918. Men ända sen
Tyska rikets grundläggning 1871 var dock
rösträtten till rikets enkammarriksdag
allmän. Detta medförde bland annat att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:02 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-5/0068.html
