Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sigurd Åstrand, Hedningar som icke hava lagen..., anmäld av Georg Svensson - Ernst L. Ekman, Slavar, anmäld av Johannes Edfelt - Tage Aurell, Till och från Högåsen, anmäld av J. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
heterna till rik och harmonisk utveckling må
vara sant, antingen denna tro är religiös eller
ej. Men att det skulle vara på något sätt
problematiskt att en människa gör det goda utan
att äga ett mål och en tro, det bestrides. För
den goda människan är det goda icke något
problem annat än av psykologisk art. Hon
gör det goda, därför att det är hennes natur
att göra det och därför att det skulle vålla
själslig disharmoni i form av självförakt att
göra något annat. Moralen är för många
människor en själens hygien lika svår att undvara
som kroppens. Huruvida en dylik läggning
beror på arvsanlag eller på miljöpåverkan är
som sagt en psykologisk fråga, som vi här ej
behöva gå in på. Men med tron behöver det
inte nödvändigtvis ha någonting att göra.
Georg Svensson
Romerska slavar
Ernst L. Ekman: Slavar. En berättelse
från antikens Rom. Bonniers. 4: 25.
Ernst L. Ekman debuterar med en roman
i den kanske vanskligaste av alla genrer.
Romantiserade historiska skildringar ha alltid
förefallit anmälaren en smula suspekta, och
det skall villigt erkännas, att han föredrar
exakt historieskrivning framför skönlitterära
broderier över ämnen från svunna skeden. Nu
kan det ju inte förnekas, att
världslitteraturen räknar åtskilliga mästerverk just inom
den historiska romanen, men det går heller
inte att bortresonera, att genren i modern tid
betänkligt banaliserats.
En förebild har Ernst Ekman måhända haft
i dansken Nis Petersens för ett par år sedan
utgivna antikskildring ”Sandalmakargatan”,
som genom sin franka och frejdiga stil och
sitt okonventionella grepp kring ämnet
onekligen tillfört den av åderförkalkning hotade
historiska romanen friskt pulserande blod.
Man kan heller inte beskylla Ernst Ekmans
roman för konventionalism. De människor
från det antika Rom, som han skildrar, äro
inga stela och kalla marmorstatyer utan
varelser av kött och blod. Tidsfärgen är äkta,
och den miljö, vari läsaren införes, är
återgiven med realistens säkra sinne för åskådliga
och påtagliga detaljer.
Ernst Ekmans roman handlar, som redan
titeln anger, om romerska slavar. I hans
skildring skymta också cæsarer: Tiberius,
Cali-gula och Claudius. Berättelsen tar sin början
med en skildring av Tiberius’ död —
måhända bokens mest fängslande parti. Man
glömmer inte i första taget porträttet av
den döende kejsaren, där han ligger på sitt
sista läger, frätt av lidelser och laster, men
gäckande och hård in i bleka döden. Det är
ett stycke realistisk porträttkonst av rang.
Huvudpersonen i berättelsen är slaven Tarus.
Hans moder är en iberisk slavinna och hans
fader kan vara Tiberius själv: paterniteten är
inte riktigt klarlagd, men så mycket är visst,
att Tarus’ moder tillhört familian kring
kejsaren, och att Tarus själv är besatt av den
juliska ättens sjukdom’: epilepsien. Innan
Tiberius dör på Capri och den nye cæsar,
Caligula, koras, friger han Tarus, som beger
sig till Rom för att där etablera sig som
hantverkare. Hur den kraftfulle och driftige Tarus
trots konkurrenten Bitenius’ intriger med
framgång bedriver spekulationer i spannmål
vid sidan av sitt hantverk: därom handlar det
väsentliga i berättelsen. Sitt huvudsakliga
värde får Ernst Ekmans skildring som en
teckning ur vardagslivet i Caligulas och Claudius’
Rom. Interiörer från vinstugor, ockrarnästen
och verkstäder i Subura omväxla med
färgrika skildringar av gladiatorsstrider på cirkus.
Ernst Ekman känner grundligt det skede och
den miljö, han skildrar, och hans berättelse
kan utan tvekan betecknas som ett talangfullt
arbete. Johannes Edfelt
Torpargrått
Tage Aurell: Till och från Högåsen.
Bonniers. 3: 25.
Vi ha på senare tid fått rikligt med
vittnesbörd om statar- och torparstugornas invånare.
Lite var torde vid detta laget ha sig bekant,
att lungsot, brännvinskonsumtion och robust
älskog ingå som väsentliga beståndsdelar i de
— ofta litterärt värdefulla — skildringar,
som givit en inblick i de svenska
jordproletärernas värld.
Tage Aurells gråkalla krönika från någon
avkrok av vårt land lägger intet väsentligt
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
