Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Tage Aurell, Till och från Högåsen, anmäld av J. E. - Nini Roll Anker, Änkan, anmäld av Margit Abenius - Gunnar Larsen, To mistenkelige personer, anmäld av G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nytt till den trista bilden. Recensenten vet sig
inte på år och dag ha läst något mera
hopplöst grått i grått än denna berättelse om
Marja på Högåsen och hennes son Mekel, som
får en oäkta unge med den försupne skräddar
Tiljas något lättfärdiga dotter. Det är inte
pessimism som denna bok andas. En sann
pessimist har alltid, under alla
omständigheter, något positivt att säga. Varje sida i
denna bok andas den rena rama tristessen,
slapp och negativ. En viss originalitet i stil
och komposition kan man inte frånkänna
författaren, och ointelligent är hans berättelse
minst av allt. Man önskade endast, att han
nästa gång toge itu med värdigare och större
uppgifter. J. E.
En norsk roman
Nini Roll Anker: Änkan. Översättning
av Elsa Thulin. Gebers. 5: 75.
I sin tidigare roman, ”Prisopgaven”, gick
Nini Rolf Anker in på styvmorsproblemet och
gav en psykologiskt trovärdig bild av en
styvmors fatala missgrepp gentemot sin mans
unga dotter. Den fina uddigheten och skärpan
i teckningen av den halvvuxna flickan i
kontrast till den mer lyriskt innerliga bilden av
bokens hjältinna, den kvinnligt mogna och
högtstående Eli, var god konst. Också i sin
nya roman, ”Änkan”, har Nini Roll Anker
skildrat en genuint kvinnlig sfär. Fru Hanna
Mowitz är änka efter en läkare och lever helt
och hållet för sina fem ungdomar, som hon
älskar med primitivt jordisk modersstolthet
och samtidigt med vilja till själslig förståelse.
Hanna Mowitz har som kvinnotyp många
beröringspunkter med ”Prisopgavens” Eli. Hon
är helgjuten och starkt kännande, förankrad
i en mera enhetlig och lycklig kultur än den
nutida, hon accepterar livet men är samtidigt
beredd att offra. Men det finns något hos
dessa två sympatiska kvinnor, Eli och Hanna,
som inte så litet irriterar. Det är som om
deras tonfall och känslouttryck vore en grad
för klangfullt vackra för den nya
verkligheten. ”Å, dessa moderns alltför stora ord”,
suckar Line under trycket, och man förstår
henne. Sentimentalt blir det inte, därtill är
författarinnan en alltför klar och harmonisk
typ, men just en aning för fylligt
vibrerande. Och glorian omkring kvinnlighetens
och moderlighetens naturliga yttringar är
ganska starkt framhävd. Detta är emellertid
ingen anmärkning mot boken som litterär
prestation, ty författarinnan är opartiskt
medveten om skillnaden mellan mor och barn,
och dissonansen, skorret mellan två livsstilar
kan sägas vara romanens grundtema. Modern
tänker och talar för stort, men å andra sidan
förefaller barnens värld henne splittrad,
torftig och trasslig, fast de uttrycker sig så
duktigt, så kyligt litterärt.
Som en tragisk katastrof kommer moderns
upptäckt av att yngste sonen är ett svårartat
fall av homosexualitet. Nini Roll Anker tar
öppet och modigt på ämnet. Intrycket blir
därigenom snarast befriande. Moderns
häftiga, våldsamma sorg, som övergår i innerlig
medkänsla, är gripande skildrad.
Omkring moderns centrala gestalt
grupperar sig några norska ungdomar i kamp för
ett jobb och en existens, och av dem
framträder särskilt ett par moderna
flickpro-filer distinkt. Denna konkreta roman ger
indirekt mera av den mångomskrivna
generationsskillnaden än åtskilliga programmässigt
och schematiskt komponerade böcker. Det är
som två melodier, som aldrig smälter riktigt
ihop, varken i fråga om takt eller klangfärg.
Margit Abenius
Fredlösa
Gunnar Larsen: To mistenkelige
personer. Gyldendal Norsk Forlag. Oslo 1933.
Det är nästan omöjligt att tänka sig två
böcker, som äro mera olika varandra än de
romaner, som bära Gunnar Larsens
författarnamn. Det enda de ha gemensamt är att de
båda äro mycket välskrivna.
Den första romanen, ”1 somras”, var en
kärlekshistoria av dåförtiden absolut senaste
modell (Hemingway 1932). Den berättade
om mycket moderna och — enligt år 1934
mycket utbredd uppfattning — vilseförda
människor, som visserligen älskade på ett äkta
och i grund och botten fint och gripande sätt
men som voro nog ”sophisticated” för att
håna sin kärlek med cyniska analyser och
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
