Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Graham Greene, Orientexpressen, anmäld av G. S. - Christopher Ward, Jonathan Drew, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
krängningar, landskapet som dansar förbi
utanför fönstren och den tystnad och stillhet
som uppstår när tåget stannar vid en station.
Utan att överbelasta skildringen med detaljer
har författaren givit en autentisk och
suggestiv bild av ett stort expresståg med alla
dess olika funktioner. Hans avsikt har
emellertid inte i främsta rummet varit att skapa
en av dessa i modernistisk diktning så
omtyckta apoteoser av tåget som symbol för
teknikens kraft och skönhet. Han är mera
intresserad av passagerarna. Dessa utgöra en brokig
församling, såväl i livet som på tåget hörande
till olika klasser. Huvudfigurerna äro: en
serbisk socialistledare med revolutionärt
förflutet, en ung judisk affärsman, en
balettflicka, en best-sellerförfattare, en kvinnlig
reporter med väninna och en efterspanad
mördare. Några av dem äro med från
Ostende, andra stiga på i Köln och Wien.
Dessa figurer äro i författarens händer
brickor i ett läggspel, från början utlagda på
måfå, därefter omflyttade i ständigt
varierande kombinationer tills den slutgiltiga
ordningen är uppnådd. Det är ett ganska
spännande spel, vars utgång läsaren icke kan
förutse. Oberäknade episoder inträffa och
ställa icke blott läsarens gissningar utan även
en god försyns arrangemang på huvudet. I en
bok som denna kan bland annat
händelsekedjan tvärt avklippas på ett så enkelt sätt
att tåget går ifrån en huvudperson som stigit
av vid en station för att äta en smörgås. Sens
moralen av boken är mycket cynisk: det gives
ingen mänsklig eller gudomlig rättvisa, blott
den hånfulla slumpen. Mördaren undflyr sitt
straff, medan idealisten straffas med döden,
den goda och osjälviska kvinnan förlorar sin
älskare till den kalla och förslagna etc.
Figurerna äro samtliga snabbt och
träffsäkert karakteriserade och den
högdramatiska häktningsscenen i Subotica med dess
efterspel är så spännande som även en
förhärdad läsare kan begära. G. S.
Amerikansk picaresk
Christopher Ward: Jonathan Drew,
en oförbätterlig vagabond. Norstedts. 7: 50.
Det är inte bara i Sverige, som
skälmromanen genom bland andra Hammenhögs och
Stolpes insatser blivit populär igen. Även i
Amerika frodas för närvarande den
romantiska fabuleringen. Harvey Allens jättelika
picareskroman ”Anthony Adverse” har
slukats av närmare fyrahundratusen köpare
enbart i Amerika. En bok av samma art
och möjligen en föregångare är Christopher
Wards nyligen till svenska översatta roman,
vars fullständiga titel lyder: ”Berättelsen
om de sällsamma äventyr som upplevdes av
Jonathan Drew, en oförbätterlig vagabond,
under hans resor i Massachusetts,
Connecticut, Rhode Island, New York, Pennsylvania,
Virginia, Ohio, Indiana, Illinois, Missouri
och Kentucky åren 1821—24 tillika med
redogörelse för de människor han mötte, de saker
de gjorde och sade, de sånger de sjöngo
och de vägar de färdades, allt sådant det
upptecknats av Christopher Ward, Esq.,
Wilmington, Delaware”.
Det kan inte förnekas, att boken är både
underhållande och lärorik. Många av de
figurer, som mr Drew kommer i kontakt med, är
unika representanter för svunnen amerikansk
mentalitet. Ur det vidlyftiga personregistret
i slutet av boken kan anföras några: ”kapten
Ljungeld”, en stråtrövare; Natan, en
tjuv-gömmare; John Sleeper Allen, kallad
Johannes Döparen; ”Pappy”, fiolspelare; Jeremiah
Dorgan, yrkesbigamist; John Garrett,
nybyggare i Kentucky; pastor Peter Wainwright,
metodistpredikant; Captain Pendleton, en
gentleman från Virginia; Leonidas Crampton,
kringresande skådespelare; Charlie Langton,
faraobankör; Tom Ferry, världsman; John G.
Barley, specialist på att stjäla negrer. Just
därför att mr Drew kommer i beröring med
så många skilda representanter för
amerikansk mentalitet i början av
adertonhundra-talet, blir boken ett roligt tvärsnitt genom
det amerikanska samhället på den tiden. Av
allt att döma förefaller det historiska stoffet
väl bemästrat, men ännu bättre behärskar
författaren det litteraturhistoriska. Boken är i
själva verket en pastisch med ingredienser
från en mängd klassisk skälm- och
äventyrs-litteratur. För litteraturhistorikern erbjuder
den en lustigt och intelligent arrangerad
fixeringsbild, där man i handlingens
förvirrande linjer med ett igenkännandets småleende
återser en del av de stora mästarna. Där finns
inslag från Gil Bias: hjälten börjar som
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
