RECENSIONER krängningar, landskapet som dansar förbi utanför fönstren och den tystnad och stillhet som uppstår när tåget stannar vid en station. Utan att överbelasta skildringen med detaljer har författaren givit en autentisk och suggestiv bild av ett stort expresståg med alla dess olika funktioner. Hans avsikt har emellertid inte i främsta rummet varit att skapa en av dessa i modernistisk diktning så omtyckta apoteoser av tåget som symbol för teknikens kraft och skönhet. Han är mera intresserad av passagerarna. Dessa utgöra en brokig församling, såväl i livet som på tåget hörande till olika klasser. Huvudfigurerna äro: en serbisk socialistledare med revolutionärt förflutet, en ung judisk affärsman, en balettflicka, en best-sellerförfattare, en kvinnlig reporter med väninna och en efterspanad mördare. Några av dem äro med från Ostende, andra stiga på i Köln och Wien. Dessa figurer äro i författarens händer brickor i ett läggspel, från början utlagda på måfå, därefter omflyttade i ständigt varierande kombinationer tills den slutgiltiga ordningen är uppnådd. Det är ett ganska spännande spel, vars utgång läsaren icke kan förutse. Oberäknade episoder inträffa och ställa icke blott läsarens gissningar utan även en god försyns arrangemang på huvudet. I en bok som denna kan bland annat händelsekedjan tvärt avklippas på ett så enkelt sätt att tåget går ifrån en huvudperson som stigit av vid en station för att äta en smörgås. Sens moralen av boken är mycket cynisk: det gives ingen mänsklig eller gudomlig rättvisa, blott den hånfulla slumpen. Mördaren undflyr sitt straff, medan idealisten straffas med döden, den goda och osjälviska kvinnan förlorar sin älskare till den kalla och förslagna etc. Figurerna äro samtliga snabbt och träffsäkert karakteriserade och den högdramatiska häktningsscenen i Subotica med dess efterspel är så spännande som även en förhärdad läsare kan begära. G. S. Amerikansk picaresk Christopher Ward: Jonathan Drew, en oförbätterlig vagabond. Norstedts. 7: 50. Det är inte bara i Sverige, som skälmromanen genom bland andra Hammenhögs och Stolpes insatser blivit populär igen. Även i Amerika frodas för närvarande den romantiska fabuleringen. Harvey Allens jättelika picareskroman ”Anthony Adverse” har slukats av närmare fyrahundratusen köpare enbart i Amerika. En bok av samma art och möjligen en föregångare är Christopher Wards nyligen till svenska översatta roman, vars fullständiga titel lyder: ”Berättelsen om de sällsamma äventyr som upplevdes av Jonathan Drew, en oförbätterlig vagabond, under hans resor i Massachusetts, Connecticut, Rhode Island, New York, Pennsylvania, Virginia, Ohio, Indiana, Illinois, Missouri och Kentucky åren 1821—24 tillika med redogörelse för de människor han mötte, de saker de gjorde och sade, de sånger de sjöngo och de vägar de färdades, allt sådant det upptecknats av Christopher Ward, Esq., Wilmington, Delaware”. Det kan inte förnekas, att boken är både underhållande och lärorik. Många av de figurer, som mr Drew kommer i kontakt med, är unika representanter för svunnen amerikansk mentalitet. Ur det vidlyftiga personregistret i slutet av boken kan anföras några: ”kapten Ljungeld”, en stråtrövare; Natan, en tjuv-gömmare; John Sleeper Allen, kallad Johannes Döparen; ”Pappy”, fiolspelare; Jeremiah Dorgan, yrkesbigamist; John Garrett, nybyggare i Kentucky; pastor Peter Wainwright, metodistpredikant; Captain Pendleton, en gentleman från Virginia; Leonidas Crampton, kringresande skådespelare; Charlie Langton, faraobankör; Tom Ferry, världsman; John G. Barley, specialist på att stjäla negrer. Just därför att mr Drew kommer i beröring med så många skilda representanter för amerikansk mentalitet i början av adertonhundra-talet, blir boken ett roligt tvärsnitt genom det amerikanska samhället på den tiden. Av allt att döma förefaller det historiska stoffet väl bemästrat, men ännu bättre behärskar författaren det litteraturhistoriska. Boken är i själva verket en pastisch med ingredienser från en mängd klassisk skälm- och äventyrs-litteratur. För litteraturhistorikern erbjuder den en lustigt och intelligent arrangerad fixeringsbild, där man i handlingens förvirrande linjer med ett igenkännandets småleende återser en del av de stora mästarna. Där finns inslag från Gil Bias: hjälten börjar som 77