RECENSIONER landsvägsriddare, är godtrogen och — särskilt i fråga om kläder — fåfäng som Gil Bias; från Walter Scott: hederliga värdshusvärdar; från Defoe: rövarbravaderna, titeln på boken; från Cooper: skildringen av jägarlivet på indiangränsen; från Beecher-Stowe: negertjuven, slavägarmentaliteten; från Mark Twain: skådespelarna på flodbåten, etc.; från Dickens: bland andra en person (sid. 245) vilken är som klippt ur ”Pickwickklubben”. Och vill man slutligen tillägga, att författarens skildringar av religiösa företeelser under satirisk synvinkel i viss mån är besläktade med Lewis’ och Bromfields, har man sagt ungefär allt vad som kan sägas om de litterära förebilderna. Men fastän författaren läskat sin fantasi i så många klassiska källflöden, har boken i alla fall blivit både saftig och levande. Den är helt enkelt en av de roligaste böcker, som på länge översatts till svenska. Och särskilt glädjande är det, att författaren låter den sluta så tvärt, att man kan misstänka en fortsättning, vilken man får hoppas bli lika rolig som den nu föreliggande början, även om den kanske inte fullständigt blir sådan, att författarinnor tillhörande den yngsta svenska diktargenerationen finner den värdefull. Nils Bohman Anglosachsiskt Frank S w i n n e r t o n: T estamentet. Över- sättning från engelskan. Norstedts. 7: —. Theodora Benson: Fasad. Översättning från engelskan av Margareta Odelberg. Norstedts. 6: 75. Margaret Ayer Barnes: Från vår till höst. Översättning från engelskan av Dagny Henschen. Bonniers. 7: 50. Det är få områden på jordytan som den obereste romanläsaren vid det här laget känner sig så bekant med som England. Detta lands författare tyckas äga en alldeles särskild förmåga att levandegöra sin hemmiljö, att till välskrivna luntor transsubstantiera det engelska landskapet i alla dess tjusande typer och invånarna i alla deras kuriösa varianter. Iakttagelsen gäller även de medelgoda för 78 fattarna, underhållningslitteraturens speciella leverantörer, vilka över hela världen så småningom spritt en ingående kännedom om sitt hemland och dess bebyggare, i många fall ungefär lika idealiserad som de engelska magasinens teckningar men icke desto mindre med en kärna av sanning. För den som till äventyrs ännu icke är invigd i mysterierna kring rävjakter, kricket-matcher, kapplöpningar och weekendfirande kunna med fördel två nyutkomna engelska romaner rekommenderas. Den ena tilldrar sig genast uppmärksamheten tack vare sin läckra utstyrsel (av Gunnar Lindvall); dess författare bär det för svensk publik icke helt okända namnet Frank Swinnerton. För ett tiotal år sedan gjorde han sig bemärkt även här i landet genom en redbar och vardagstrevlig berättelse med Londonmotiv, och det är därför med en viss förväntan man griper efter hans nya bok, ”Testamentet”. Man behöver inte läsa många sidor för att märka, att han har kvar redbarheten och den angenäma tonen. Men åren borde ju ha givit honom något mer än detta; man hoppas under läsningen hela tiden att få korn på det. Det kommer emellertid inte, och man får sålunda nöja sig med att återuppliva bekantskapen. Swinnerton har denna gång förlagt handlingen till en sömnig småstad, där en evig idyll tycks råda och människorna verka stöpta i samma behagligt ordinära form. Men under förloppet av en arvshistoria, i vilken ett förlorat testamente spelar en avgörande roll, visar det sig att idyllen blott varit en illusion; livet och människorna befinnas lika skiftande under den lugna ytan som i det mest dramatiska Chicago. Det är kanske onödigt att referera innehållet i denna förströelseroman, det må räcka med en försäkran, att allt slutar väl, vilket läsaren för övrigt hela tiden har haft en egendomlig inre visshet om, även om det länge ser mörkt ut för ljusgestalterna i dramat. Testamentet hittas sent omsider — i ett lönnskåp som förmodligen inte skulle ha godkänts av ”detektivboksnämnden” — och även om hjälten därigenom berövas sitt arv vinner han i kompensation sin verkliga lycka, nämligen den ljuva Rose. I Theodora Bensons ”Fasad” möter en mondänare miljö; där skildras engelsk societet på ett rappt och stundom ganska kvickt sätt. Även