RECENSIONER i denna roman dröjer det en tid, innan de tu få varandra. Den unga damen, Philippa Birch, har först och främst ett drygt arhete innan hon enligt alla konstens regler lyckas driva sin Tony att framföra det efterlängtade frieriet. Vidare inträffar strax före bröllopet en katastrof som dömer brudgummen till evig vanära, social död, landsflykt och ständig barnlöshet: det upptäcks att han vid en kapplöpning låtit förleda sig till att ge sin häst kokain. Äktenskapet blir inte lyckligt, trots att alla förutsättningar finnas för full harmoni mellan makarna; det är bara själva kärleken som fattas. Nå, allt ordnar sig så småningom på bästa möjliga sätt; de två leva vidare vid varandras sida och ställa upp den fasad för yttervärlden, som givit boken dess namn — en fasad som icke hindrar att man inne i huset dövar sorgen genom vilda nöjen. Det verkar som om Theodora Benson till fullo accepterade dessa och alla sina andra romanfigurers beklämmande förmåga att krångla till livet för sig; åtminstone relaterar hon fallen utan kommentarer. Efter dessa inblickar i engelskt psyke kan det vara lockande att även ägna några timmar åt en amerikansk levnadsskildring, ”Från vår till höst”, av Margaret Ayer Barnes. Bakom det något asketiska omslaget döljer sig en mångordig men lättläst framställning av en sympatisk kvinnas liv, utförd enligt gammal god berättartradition. Jane Wards utveckling är på intet sätt märklig, snarast banal; hon glider ifrån sin ungdoms älskade, gifter sig och upplever till sist en tredje kärlek liksom tusentals av sina systrar i litteraturen och verkligheten, hon förvandlas på samma sätt som de från strålande flicka till klojk hustru och slutligen till blid och resignerad åldring. Men hennes historia skall säkert fängsla dem som längta efter att få höra ett vanligt människoöde återges av en sansad och skicklig förtäljerska utan later och filosofiska utsvävningar. Eva Berg Arne Garborg Rolf Thesen: Arne Gar bor g, Frå Jaerbu til Europear. Aschehoug. Oslo 1933. Lektor Rolf Thesen är den norska socialdemokratiens främste litteraturkritiker, och han har i alla kretsar skapat sig ett gott namn som en rättvis och objektivt dömande kritiker. Hans gradualavhandling föreligger nu. Den är skriven på landsmål och behandlar Arne Garborg, som hittills fått vänta på modern biografisk behandling. Stoffet är nu så stort, att det icke kan uttömmas i ens ganska många volymer, och Thesen har nödgat begränsa sig till att ge en socialhistorisk och ideologisk studie över Garborgs journalistik och diktning fram till 1880. Det första kapitlet i undersökningen behandlar alltså den sociala bakgrunden för Garborgs framträdande, ger en skildring av böndernas politiska uppvaknande på trettiotalet med bondeledarna Neergaard och Ueland i spetsen, med Thranerörelsen, Søren Jaabæl, Johan Sverdrup etc. Vidare studeras det begynnande intresset för ”äventyren” och folkvisorna, Ivar Aasen och Vinje, Bjørnson och Kristofer Janson, samt de första tidningarnas och tidskrifternas framträdande på norska landsbygden. Efter denna allmänna orientering — där bland andra Ludvig Nordström citeras som auktoritet på bönder! — granskas Garborgs barndomsmiljö och förklaras hans flykt ur denna. Författaren drar här en parallell med Karlfeldt, som är intressant och förefaller riktig. Bokens andra huvudavdelning skildrar givetvis Garborgs journalistik i ”Lærerstandens avis” och ”Tvestrands-posten”, hans möte med Kristiania och hans första framträdande för landets hela offentlighet. Även här finns en god allmän orientering över norsk politik och kultur under sjuttiotalet. Thesens bok är stramt vetenskaplig och söker icke i första hand ge några litterära värden. Men dess trygga, raka stil korresponderar väl med omdömets säkerhet och dispositionens kraft. Litteraturforskningen är — närmast av ekonomiska och institutionella skäl — ganska illa trängd i Norge, och man gläder sig därför särskilt åt att en ung skolman och journalist fått tillfälle att samla sig till ett så gediget och grundligt arbete. När skall äntligen modern forskning i Norge gripa sig an med Ibsen och Bjørnson? Ingen av dessa jättar har som bekant ännu fått en tillnärmelsevis tillfredsställande biografi, och en stor del av de primära litteraturhistoriska förundersökningarna äro ännu icke påbörjade. S. S—e 79