Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eyvind Johnson: Tidig upplevelse. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDIG UPPLEVELSE
inför henne, men hon var väl bara fientlig
gentemot mig; och mot pojken kände jag
avund, kanske hat. Han satt där och stirrade
på mig med runda, varken elaka eller vänliga
ögon. Jag tänkte: ”Du har inte arbetat i dag,
du har inte arbetat i dag!” Och jag ljög tyst
för mig själv: ”Här ser du en som inte är
rädd att gå fyra kilometer i mörker, en som
arbetar och bor ensam och ändå inte är
rädd.” Det var som om jag väntat ett
berömmande ord av någon för detta; i grund och
botten väntade jag ingenting.
Pigan följde med mig ut i handelsboden.
Jag fick vänta där medan hon gick till
magasinet och tappade fotogen på min literflaska.
Jag stod innanför disken — en sensation
också — och tittade på hyllorna,
krydd-lådorna med etiketter, den väldiga
karamellburken på disken. Inför karamellburken
kände jag förakt och hunger. Jag fick lust att
ta något, en tvål eller en ask cigarretter, just
därför att de låg så där hemlighetsfullt,
för-bjudet-gripbart framför mig; men när jag
vände mig såg jag flickan sitta där vid
köksbordet och titta på mig. Jag vågade inte röra
mig, stod alldeles stel. Pigan kom in igen —
flaskan står på bron, sade hon — och
frågade om det var något annat jag skulle ha.
— Bröd, sade jag, hårt bröd.
Hon tog ner ett paket och lade på disken.
Så möttes våra ögon. Hon såg rakt in i mig,
långt ner i mina inälvor, tyckte jag, men jag
kände underligt nog ingen blygsel. Jag mötte
hennes blick, som eggade mig, jag såg också
in i henne. Det var ett slags svindel, den
varade inte mer än några sekunder. Då
skrapade en stol ute i köket. Jag måste svälja
saliven innan jag kunde säga vad jag skulle
ha, och jag kom ändå inte ihåg allt. Hon
gjorde ett paket. Mina händer darrade när
jag betalade: hon ropade utåt köket, en fråga
om det blev så och så mycket, om det stämde,
och jag stod framför henne med öppen börs
2. — B. L. M. 6.
och tittade på mina silverkronor. Jag vågade
inte se upp igen. När hon fick pengarna
rörde hon vid min hand, hennes varma fingrar
slöts kring mina. Det var en hälsning eller
en uppmuntran eller en fråga, som samtidigt
plågade och gjorde mig glad. Den innebar
både trygghet och oro. Sedan gjorde hon
något, som jag först inte fattade meningen
med: hon skruvade med ett par grepp av
karamellburkens lock, vred till en strut, öste
den full med hårda karameller och stack den
till mig med en blinkning. Flickan ute i köket
måste ha sett det; stolen skrapade igen, och
jag visste med ens att hon öppnade munnen
för att säga något om karamellerna — men
hon teg. Det hela var som en äventyrlig lek.
Och än en gång tittade pigan mig i ögonen.
Hon böjde sig fram, vi var ungefär lika
långa, och tittade in i mina ögon underifrån
med framsträckt haka och öppnade läppar,
snabbt som en rysning. Hennes ögon och
tänder blänkte till, och fast hon inte rörde
vid mig slöt sig hennes väsen
moderligt-systerligt men ändå inte moderligt-systerligt
kring mig, min person, mitt väsen. Då
skrapade åter stolen ute i köket, jag hörde steg,
och nu stod flickan i dörren och tittade på
oss med stora, nakna blickar som rymde
en omättlig nyfikenhet. Alltsammans varade
endast ett ögonblick. Vi stod alla stilla och
var ändå i rörelse, som när man växlar
tempo från en hastighet till en annan,
vågtoppens paus innan den brister i skum eller
sjunker tillbaka. Och jag tog mitt paket och
gick genom köket, sade ett god natt utan att
titta på någon. Flickan steg åt sidan för mig
och gled undan, pojken lyfte antagligen sitt
ansikte, och över mig slog kaffedoften.
Handlarn själv sände en grymtning efter mig, ett
god natt som inte gällde min person utan
kunderna i allmänhet. Jag glömde
fotogenflaskan på bron och visste att jag glömde den
men gick i alla fall några steg över den
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
