- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni 1934 Årg. 3 Nr 6 /
26

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Sommarbrev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HARRY MARTINSON

hugga av och samla in bräkenkronorna till
svinströ. Varje barn som vandrat i skogar
och letat och fingrat har väl alltid någon
gång skurit sig på den sega, vassfibrade
bräkenstjälken. Det ingår strängt taget i ett
skandinaviskt barns uppfostran att ha skurit
sig på bräken.

Vid skogsbrand underlätta de tätvuxna
kolonierna av örnbräken eldens överhopp
i gläntorna. De underliga parasollerna, som
för resten inte alls likna parasoller utan
själva äro en urform — örnbräkenviskan —
ge sig åt elden som fnöske, utan motstånd.
I augusti fräsa de inte ens med sin saft ur de
avbrända skaften då det brinner, ty de äro
då för länge sedan färdiga och torra. Jag
har sett dem hjälpa fram elden så fort att en
skogsråtta blivit stekt av de rasande
flammorna innan den hunnit fly ner i jorden.
Men en igelkott som flytt så långt den orkat
och sedan med spjuten upp satt sig bakom
en gammal stubbe överlevde samma eldslinga.
Ynkligt gnällande stultade den bort på den
brända marken, då och då görande spjut upp!
Spjut upp! Spjut upp! Det gick fort och
ryckvis som ville han försvara sig, som ville han
svalka sina brännblåsor, som ville han
framför allt flyga. Han överlevde mycket bra.

De valna myrorna tycks nästan helt ha
somnat och stelnat på stackens möl ja. Vi har
stått och tänkt och känner inte förrän nu hur
vårvintern börjar grina kall inne i skorna.
Den grinar med våra tår till tandrad. Vår
andedräkt syns. Vi skall just gå då i
detsamma ett moln spricker och solen faller
över landskapet. Det strålar som en biblisk
uppenbarelse i gläntorna. Det våta
fjolårsgräset lyser som diamantspiror kring skorna
och när jag vrider på huvudet och plirar in
i himlen ser jag att gråvadden sprängts i
katastrofal vår. Två stora molnkontinenter
avlägsna sig med rasande fart från varandra
kastande sina knyten neråt horisonterna och

i rämnan som härmar den blå Atlanten
strålar skeppens skepp. Det har börjat blåsa
en svag vind. Solen tar sats igen. För att
steka gråmolnen till gasvindar.

Om skyavklädningen sker i denna takt är
hela gråvalvet avlyft på en halvtimme — som
ett äggskal. Det blir också så, redan medan
vi vänta vid stacken.

Virvelrörelser i de övre luftlagren kasta ut
molnen till periferien; till Åland och
Småland och Närke och Västmanland.
Södermanland blir en brunn av sol. Myrstacken får
nästan på stunden liv och livlighet.
Myrsekretet förtunnas väl nu, troligen. De börja
rusa omkring med vild beskäftighet, huller
om buller som ett skorstenssot. För dem måste
den plötsliga våren först kännas som om en
ugnslucka slogs upp på himlen: elden är
serverad! De riktigt gona sig i en yrans dans
på stacken. Nu gå de mot bladlustider. Så
segrade våren och befriade alla trollstavarna.

Myrstacken ångar och myser.

En myrstack är den permanenta volmen
i skogssagan. Andra volmar bärgas, men kvar
står barrbulan i skogen. Dit smyger räven
att snaska om vinternöden är för svår. Han
bökar sig ner. Han värmer sin våtkalla nos
och tröstar sin snuva. Han myser och nyser
vid sin privata, bulliga kakelugn på
skogs-heden. Den packade barrmöljan ryker
hög-barmat ljuv under nosen, och under månen
medan kvicksilvret niger i glaset på
mänskornas länga. Man föreställer sig att räven säger
aaah! Myrsyran är stark som brännvin.

Han sticker, påstås det, in tungan i
lönngångarna nere i stackens bas, filosoferar och
lider en stund och drar så till sig tungan som
är sållad med yrvakna ilskna myror. Detta
upprepas tills tungan är öm och ond och
räven i sin helhet någorlunda mätt eller
åtminstone stillad. Han slickar sig med den ömma
tungan varsamt runt käften. Svårt är livet för
ett djur. Bitter är skogarnas kaviar. Månen

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-6/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free