- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni 1934 Årg. 3 Nr 6 /
31

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Sommarbrev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOMMARBREV

dalar sönderföllo i olika dimensioner av
skönhet. Högt upp i luften örnen. Kring skorna
bland de andra blommorna — kanske
aur-sundsastern. Lång näsas vemod. Kanske far
jag någon gång till Sakrisvold igen.

*



En sak, som plötsligt gör artikeln
pomo-logisk, faller mig i minnet, då jag genom
fönstret ser på blommande apel.

I februari 1923, alltså mitt i södra
halvklotets högsommar (vår heta
septembermog-nad överflyttad dit), kornmo vi tre, nämligen
Viktor Svanström från Ringamåla socken,
Blekinge län, Gustav Johansson från Ryssby
socken, Kalmar län, samt jag själv, till ett av
moskiter fullkomligt molnigt vildäppelträsk
i provinsen Paysandu. Pampan var i norra
delen av denna provins tuvig och excentrisk
och liknade mera en utsträckning av llanos
än pampa. Boskap betade ej här. Ingen
estancia syntes vid horisonten. Jättehöga
liljeväxter med blomningstiden för länge sedan
passerad sträckte sina torra fröspiror i
höjden, medan återstoden av deras
klorofyllapparat vegeterade med jättestora blad.
Himlen var klar och trakten ödslig. Det såg ut
att vara ett par dryga dygn till någon
pampasby. Ödsligheten blev dubbel genom
frånvaron av träd. En och annan busklåg
palmväxt var allt. Gräshoppor och
pampas-bromsar fanns så att det räckte och en sorts
koleriska fåglar, till storleken som kajor och
övervägande ljusgråa till färgen, förföljde oss
ilsket klagande. De voro lika otrevliga och
tjatiga som papegojflockarna i
Mellanbrasi-lien. Matvärdet i denna blindllanos syntes
lika med noll och blomstervärdet var heller
intet. Men fröspiror av alla möjliga liljor
förklarade för den vakne att marken under
halva året var ett fantastiskt blomsterkärr;
under den andra halvan en snusbrun öken där
fröet skramlade i skallrorna på en tuvgup-

pande stäppmark full av gräshoppor och
jararacaormar.

Första natten skuro vi med våra knivar
bort de torra växtspirorna på ett område
knappt så stort som ett skonardäck och tände
i mitten en liten försiktig eld. Vi ville inte
gärna någon stäppbrand. Vi kokte matevatten
och hade det bra. Hällde herba i våra
cuyor och sörplade vant genom bombillorna,
precis som vi varit infödda peoner; precis
som om södra halvklotets västra höft varit
vår säkraste luft. Himlavalvet över oss var
alldeles inmjällat av stjärnor och fram på
natten kom månen upp, blank och skinande
med alla sina vulkaner nyputsade av
världsrymden. Den tycktes ha snyggat upp sig för
hela Sydamerika, från Panama till
Patagonien. Den sken liksom av kokosflott. Vi
somnade sedan vi hittat en jararaca i filtarna
och bränt ihjäl den i elden. Den dog
omedelbart och stektes sedan med ett sakta fräsande
som fräste oss till sömns.

På morgonen kom solen upp ur marken
och rullade ut över llanos. Vi drucko mate,
åto majs och gåvo oss i väg. Vi gingo hela
den dagen bch vattnet i vår stora
segelduks-flaska var slut då kvällen kom. Men då sågo
vi framför oss vid horisonten hur de verkliga
kärren, de som inte hunno uttorka, öppnade
sig, för att ännu längre bort övergå i
busk-skogar. Här på en ö i kärren funno vi
vild-äppelskogen. Det växte inget annat på ön,
äppelträden, som voro en enda gyttring och
liknade ett ofantligt slånsnår, hade trängt ut
alla andra örter. Under träden var marken
svart och kal som en sjuk negers flintskalle,
ja, den till och med glänste så, ty den var
fet och packad som cikoria: det var gammalt,
av översvämning slipat slam. Alla löven hade
fallit av träden. Långa tornar stodo ut från
grenarna. Äpplena hängde hel gula och mogna
där inne bland myriader moskiter och tusen
gånger fler knott som trängde in i näsborrar

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-6/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free