Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Frihet och kollektivitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
frihetsarv på nationalstaten. De ha tillägnat
sig liberalismens arv. För de liberaler, som
på adertonhundratalet entusiasmerades för
Greklands, Italiens och Polens frihet, fanns
det ingen principskillnad mellan
medborgarnas och nationens frihet. Med fria folk
för-stodo de bådadera. De tänkte konsekventare.
De ansågo att en nations ofrihet hämmar och
gör sjukt dess liv och att detsamma gäller
ofriheten för dess medborgare.
Men de autokratiska staterna tro sig i
nationalstatens frihet och ära ge sina medborgare
en ersättning för den enskilda frihetens
förlust. Det bestickande, som dessa regimer äga
för sina anhängare, är återigen friheten,
nämligen i nationalstatens form. Men det är en
motsägelse att en stat kan som sitt högsta
värde åberopa vad den förhånar, när det
gäller dess medborgare. Ty för medborgarna
gälla samma det fria livets grundregler, som
gälla för staterna. Urbilden för nationernas
liv i tradition och nyskapelse är hämtad från
de enskildas liv, och det är till slut enskilda,
beslutkraftiga, för samhället kännande män,
som uppbära statens liv. Någon asyl för
friheten måste alltså alltid finnas. Den kryper
i en autokratisk stat upp till en nations
toppar, till ett härskande skikt. Men därvid
möter svårigheten att vanan att underordna
sig, att lyssna till en härskande åskådning,
ovanan vid det fria omdömet och vid den fria
handlingens ansvar icke är någon god skola
för omdömesgillt handlande och skapande i
kulturens skilda sfärer. Vad har kulturens
stora arbete från den psykologiska sidan
åsyftat om ej att avlägsna fruktan vare sig
genom den materiella kulturens och
rättsväsendets säkerhetsanstalter eller genom
religions- och den allmänna tankefrihetens
stadfästande? Men de autokratiska staterna införa
åter fruktan i samhällslivet. Under den
säkerhet, som samfällt tänkande och enighet i en
nation ge, löpa också mörka strömmar av
fruktan, försvagande det psykiska livet.
Snoilsky har i en dikt, ”Österländskan”,
sett en av de stora anledningarna till
österlandets förfall i kvinnornas ofrihet, emedan
en stor kraftkälla här bundits och förötts:
O Österns son förgiftat
du har din levnads krydda,
din halva själ du mördat,
förött din härd och hydda!
För sent skall du förnimma,
o drömmare i öster,
ett sorl omkring ditt läger
av sorgsna vreda röster:
Du dåre som förbjöd oss
att också äga själar,
till straff vi frie männer,
ej föda mer, men trälar.
Man jämför naturligtvis inte en orientalisk
miljöbild med energiska europeiska nationer.
Men grundtanken i diktarens liberala
trosbekännelse bevarar sin giltighet. Varhelst
frihet förötts hos en fruktbar person, som
kunnat göra något av den, varhelst fruktan
förkrympt personligheter, så har i samma
mån med uteblivna karaktärer och gärningar
en nations liv försvagats.
Vad är nämligen en stats tradition, som
ger dess medborgare känslan av nationell
rikedom? Det är dess rikedom av
värdeska-pande, representativa medborgare. Vad vore
England, har en sociolog frågat, utan sina
femtio bästa statsmän, vetenskapsmän,
författare? Samme man, Mac Dougall, finner
orsaken till att negrerna aldrig kunnat bilda
en nation och skapa en historia vara den att
de aldrig kunnat frambringa några
framstående representativa män, som höjt sig över
medelmåttan och blivit nationalheroer, som
samlat en nationell tradition.
De nyformade europeiska staterna visa på
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
