- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni 1934 Årg. 3 Nr 6 /
35

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Frihet och kollektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRIHET OCH K O L L E K TI VI T E T

nytt européernas stora förmåga att frambringa
nationalheroer. Men räcka dessa enstaka och
godkända nationalheroer? Det kommer en
dag, då man tröttnar, liksom alla folk vid
tillfälle tröttna på sina nationalheroer, vill ha
nytt och även fordrar att veta den osminkade
sanningen. Svagheten i diktaturstaterna blir
ransoneringen på nationalheroer. Den
inskränkta medborgerliga friheten måste
nödvändigtvis minska den spontana växten av
framstående personligheter.

Det blir på det sättet den utvisade friheten
kommer att hämna sig. En fortsatt autokrati
kommer att göra den nationella traditionen
fattigare. Ingen propaganda för de godkända
heroerna skall kunna ersätta denna brist.

Hämmas det enskilda livet i sin fria växt,
hämmas på längden också nationens. Den
känslans och beslutets skapande kraft, som
tilldelas ledarna, kan inte utan skada
fråntagas medborgare, som känna viljan att bli
något mer än en i mängden och som ha sin
egen tradition och sitt eget uppsåt att vårda.
En nation kan bli rik endast genom
mångfalden av gåvor som ges till henne, icke
genom det ensartade uttrycket av samma
känslor och tankar.

En radikal tysk filosof, Teodor Lessing,
hade uttalat den desperata meningen att
historien icke har någon annan mening än
historieskrivarna ge den och att historien är
mytbildning. Den nya nationalistiska
subjektivismen har alltför villigt upptagit den
pessimistiska motståndarens mening. Den vill bilda
enande och kraftväckande myter och förnekar
knappast denna avsikt. Men historien är icke
och får icke bli någon mytbildning och
mänskligheten kommer icke att nöja sig därmed.
Det är nämligen icke sant, som det säges, att
objektiviteten är död. Det kan den visserligen
vara hos personer med svag eller slocknad
värdering, och denna mening om den döda
objektiviteten är begriplig som en reaktion

mot en negativ söndersättande kritik och en
hållningslös ljumhet. Men det finnes en
passion att konstatera och vidhålla sanna
förhållanden, som kommer förbi dessa svårigheter
och som just kännetecknar den riktiga
vetenskapsmannen. Geijer skulle en gång i sin
ungdom skriva ett äreminne över Axel
Oxenstierna. Men han avstod, ty han hade funnit,
skriver han i ett brev, att Oxenstierna var en
egennyttig människa med stor duglighet. Han
kom visserligen sedermera till andra insikter.
Men själva reaktionen är karakteristisk för
den ärliga forskaren. Han kan inte vika undan
från att se en sanning i ögat. Viker en
forskare undan från sanningen, vare sig av egen
ingivelse eller på grund av yttre maktbud, så
sjuknar hans själsliv och hans vetenskap. Det
kommer in det oäkta och lösa moment däri,
en lögnens osunda fettbildning, som
kännetecknar all ofrihet och som blir dess dom.

Sanningen träffar hjärtat hos den fria
mannen. Sanningen och friheten stå i ett
omedelbart och oupplösligt förhållande till
varandra. Objektiviteten och den fria
subjektiviteten höra samman. Ju renare och
intensivare subjektivitet i denna mening, dess
fastare och klarare objektivitet. Insikten om
detta sammanhang är en grundval i vår
västerländska odling. Och ett överväldigande
erfarenhetsvittnesbörd härom ger det faktum,
att den objektiva forskningen just blomstrat
och ensamt blomstrat hos de europeiska
nationer, som tillkämpat sig ett fritt samhällsliv
och inom vilka individualismen är mer
utpräglad än annorstädes i världen. Detta
sammanhang mellan sanningen och friheten skall
man aldrig komma ifrån, eftersom den är en
den mänskliga själens grundbestämning, och
vetenskap och litteratur skola aldrig kunna
komma till en högre blomstring i ett land,
där en sträng kollektivism härskar. Om något
nytt skapas i ett sådant land, sker det endast
genom vissa givna licenser.

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-6/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free