Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Gross: Tysk litteratur i förskingringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK LITTERATUR I FÖRSKINGRINGEN
icke kan finna någon utväg ur andlig och
kroppslig nöd. Denna intressant skrivna bok
håller sig inom underhållningsromanens
område men står på en hög nivå.
Den markanta höjdpunkten i förlaget
Allert de Langes produktion är Herman
K e s t e n s roman Der Gerechte. Handlingen
börjar som en gammal legend. Martin Tucher,
en rik köpman i Nürnberg, beslutar på sin
sextionde födelsedag att fördela all sin
egendom och alla sina pengar bland sina barn.
Han behåller ingenting för sig själv, han
hoppas få kärlek i utbyte för sina pengar och
vill i stället för sina ägodelar skapa sig ett
nytt och rikare liv i kretsen av de sina. Han
har arbetat och givit i fyrtio år, nu är det
nog, menar han. Nü vill han i sin tur erfara
något av den kärlek han känt. Men med
detta beslut bryter olyckan in över familjen.
Sönerna börja förakta den stackars dåraktige
fadern, som utlämnat sig åt deras nåd.
Förmögenheten är snart förstörd och brott och
skam kommer över dem alla. Den gamle
Tucher förbannar sina söner och slår sig ned
i en liten hydda nära sin forna egendom. Den
enda som tar hand om honom är hans
sjuttonåriga dotter Ruth, som för honom blivit
inbegreppet av livets mening. Men han
berövas också denna sitt livs mening, Ruth
blir fullkomligt meningslöst mördad. Då
gripes den gamle Tucher av vansinne,
släpande på den älskade dotterns döda kropp
rusar han genom skogen tillbaka till staden
till sin gamle vän läkaren, i den omöjliga
förhoppningen att denne skall kunna
återuppväcka hans döda barn till livet. När han
kommit till husets tröskel, ”kände han en
mild hand på sin skuldra. Plötsligt insåg
Foto: Rlwkin
HERMAN KESTEN
han, att det var en väns hand, att det var
hans bäste vän som rörde vid honom, och
han ville just vända sig om och hälsa honom,
då han föll död ned. Där vilade hans huvud
bredvid dotterns. Vinden strök genom hans
gråa lockar och genom hans arma dotter
Ruths mörka, orediga, vackra hår.”
Ur denna bok talar en ung diktares mogna
mästerskap med den djupa ton av gammal
vishet, som endast återfinnes i de verkligt
stora diktverken. Tilldragelserna skildras med
en obeskrivlig intensitet, som framkallar
läsarens stumma rörelse. Vi äro Allert de Lange
Verlag och framför allt diktaren själv stor
tack skyldiga för detta verk.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
