Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Bohman: ”Hur hette dina hjältar, säg? Det är om namn jag frågar.” Enquête
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS BOHMAN
het, men Harry Martinson har en annan åsikt
om det (se svaret på rundfrågan!). Jag
känner två äldre damer, som heta Maria, och
detta märkliga namn innebär för mig på
grund av min bekantskap med damerna
i fråga något resolut och handlingskraftigt —
ingenting av jungfru Maria, ingenting av
Marie Grubbe, ingenting heller av Eyvind
Johnsons universella begrepp Maria (se svaret
på rundfrågan!). Och jag känner damer, som
heta Märta — dussintals — och för mig
betyder namnet något på en gång mjukt och
envist, naivt och glatt, och det uteslutande
därför att det bärs av min hustru. Hon har
skapat alla de viktigaste föreställningar, som
jag anknyter till namnet. Jag känner Märtor,
som äro allvarligt surmulna, lojt
oåtkomliga ilsket utmanande, men dem tänker jag
inte på; endast den personlighet, som gjort
mest av namnet för min personliga del, sätter
jag i samband med det. Och låt oss ta några
mansnamn. Sven och Olof till exempel. Jag
känner många med namnet Sven, hyggliga
och beskedliga småborgare, men de komma
ohjälpligt i skymundan för en av de
stridbaraste och minst beskedliga andar jag mött
— och troligen också svensk litteratur: Sven
Stolpe. Därför associerar jag alltid Sven med
svavelsyra, inte med vaniljsås. Olof inger mig
en föreställning om något hetlevrat men rejält.
Det beror inte på att jag sätter det i samband
med Olof Tryggvesson, Olof Haraldsson och
Olof Skötkonung, men jag har en bror med
det namnet, och det är omöjligt för mig att
höra det utan att tänka på slagsmål och
ridderliga fredsslut. Och så är det alltid. De
personliga erfarenheter man har av ett namn
äro alltid avgörande, när man vill ge namnet
konkret innebörd.
När romanförfattaren skall ge namn åt
sina hjältar och hjältinnor, går han alltså till
väga på ungefär samma sätt som föräldrar
i levande livet: han använder minnet. Men
skillnaden är, att han på förhand vet, hur
hans figurers karaktärer komma att gestalta
sig, varför han kan göra dem sådana, att de
absolut passa. Och han har inte bara att välja
förnamn, som kunna hjälpa till att
karakterisera romanfigurerna. Han måste också ge
dem efternamn, och sådana kunna oftast
uttrycka ännu mer än förnamnen. I fråga om
efternamnen har en författare de rikaste
möjligheter; det är bara att låta fantasien skena
i väg. Men den får likväl inte tillåta sig några
överdrifter. Ofrånkomligt är, att de namn,
som väljas, låta naturliga. Romannamn som
Abel Berge, Melker Lodbrok, Ludvig Farsot
verka konstgjorda, och därmed har författaren
gjort sig skyldig till en oförlåtlig blunder:
den att sätta krokben för sig själv, ty man
tror inte, att hjälten är verklig, när hans
namn förefaller overkligt. Fast någon enstaka
gång kan det paradoxala inträffa, att till
och med konstgjordheten blir naturlig —
det konstgjorda namnet Chronschough verkar
självklart för hjälten i Bondesons roman,
därför att att han själv är konstgjord ut i
fingerspetsarna. Där blir namnet, såsom alltid bör
vara fallet i en roman, det viktigaste medlet
att suggerera fram verklighetsatmosfär.
Ett romannamn måste höra organiskt ihop
med den som bär det. En Niels-Lyhne-gestalt
bör inte heta Didrik Råbock, därför att det
namnet inte associerar med sensibilitet,
varken i fråga om sin betydelse eller klang.
En primitiv siagskämpe får anses försummad
av den romanförfattare, som skänkt honom
livet, om han kallats för Fingal Syrén, och
så vidare. Namnproblemet är på det hela
taget ett av de svåraste, som en
romanförfattare möter på sin väg: ty det gäller för
honom att låta namnet karakterisera dess
ägare så, att läsaren, varje gång han ser det,
ögonblickligen orienteras rätt. När en
författare hittar på namn, särskilt efternamn, åt en
hjälte, bär han sig troligen åt som en
skol
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
