Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Thulstrup: Stormaktspolitik - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dråplig är sålunda hans skildring av Karl
Peters framgångsrika kolonisation av tyska
Östafrika. Den lyder så här: ”Han gav till
deras (infödingarnas) hövdingar frikostiga
skänker av leksaker och alkohol, varefter han
på för dem obegriplig tyska uppläste
’fördrag’, vilka de villigt undertecknade. Därpå
hissades den tyska flaggan och infödingarna
funno sig ha avstått rätten till sin jord.
Denna metod visade sig i Östafrika liksom
annorstädes vara synnerligen effektiv och
dessutom mycket litet ekonomiskt betungande.
Efter tio dagar kunde Peters åter draga mot
kusten, och i sin ficka hade han då ett dussin
fördrag, vilka tillförsäkrade honom
besittningsrätten till ett område på omkring 60,000
square miles.” I förbigående må här påpekas
det oegentliga i Enanders — och även
Svanströms — särdeles flitiga bruk av utländska
ord. De båda historikerna talar oförskräckt
om Foreign Office, fördrag ”a deux”,
”suzeränitet”, ”le cauchemar des coalitions” och
annat, som enligt min ringa mening absolut
borde ha åtföljts av förklaringar.
Enanders skildring innehåller dels
redogörelser för kolonisationens faktiska
utveckling och tillståndet i kolonierna, dels
analyser av den idéhistoriska omvandling i
Europa, som ligger bakom den koloniala
expansionen. Det är alltid en kinkig sak att
fläta in idéhistoria i det faktiska
händelseförloppet, men såvitt jag kan finna, har
Enander löst denna uppgift mycket
tillfredsställande. Den exposé han ger av den
imperialistiska tankens utformning hos John Robert
Seeley, Froude och sir Charles Dilke formar
sig lätt och naturligt som en inledning till
hans sammanfattande resumé av ställningen
inom det brittiska imperiet vid
adertonhundratalets slut.
Stormakternas koloniala expansion under
adertonhundratalet är som helhet betraktad
ett föga hedersamt kapitel i den europeiska
civilisationens historia. Bo Enanders
minutiösa och väldokumenterade skildring ger en
ytterst skrämmande bild av den med otrolig
hänsynslöshet bedrivna exploatering av de
färgade folken, som stormakterna till de
inhemska kapitalintressenas tjänst har
bedrivit, främst kanske i Afrika men även
annorstädes. Det reella slaveri, i vilket
infödingarna nedsänktes av sina vita herrar,
mest flagrant i holländska Indien och i
belgiska Kongo, utgör ur en synpunkt den
mörkaste fläcken i tavlan. Såvida man inte på
detta sätt vill beteckna de systematiskt
bedrivna utrotningskrig mot landets urinvånare,
som tyskarna både i Sydvästafrika och i
Östafrika lät komma sig till last. Man
konstaterar i övrigt, att ”Afrikas uppdelning” och
hela den frenetiska kapplöpning till de ännu
återstående bitarna, som präglade särskilt
åttiotalet skedde med en sorts
naturnödvändighet, som ett naturligt och nödvändigt
uttryck för de europeiska kapitalintressenas
behov av nya, lönande investeringar och av
råvaror. Egendomlig är den plötslighet, med
vilken de europeiska makternas expansion
i Afrika tar sin början. Kolonialpolitiken
tycks med kärleken ha den likheten, att
tillvaron av en rival kan ingjuta handlingskraft
även hos den mest oföretagsamme.
Kolonialhistorien ger flera exempel på ockupationer,
som har kommit till stånd med det
huvudsakliga syftet att förekomma en konkurrent.
Särskilt sensationell är ju Bismarcks
helomvändning i kolonisationsfrågan under intrycket av
åttiotalets afrikanska psykos.
Till sist bör påpekas, att det av Signe
Lindberg samlade illustrationsmaterialet ger en
ur alla synpunkter ypperlig belysning åt de
behandlade materierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
