Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - A. G. Macdonell, Donald får korn på England; A. P. Herbert, Huset vid floden; William Plomer, Vinden har vänt; Anthony Berkeley, Sprattelgubbar; A. A. Milne, De tu, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nu också blivit översatt till svenska under
titeln ”Donald får korn på England”.
Det är otvivelaktigt en rolig bok, som inte
gärna kan göra någon ledsen, inte ens en
engelsman. Skämtet är kanske en aning
våldsamt och driver en nog till den icke avsedda
slutsatsen att den engelska humorn är finare
än den skotska. Man erinrar sig från skotska
marknadsnöj en att dessa pläga förflyta under
våldsamma idrottsövningar, stockvältning och
varpkastning och andra mera fornnordiska
än anglosachsiska lekar. Det är med något
av detta bärsärkahumör och med en ganska
bullersam svada som den gode Donald stiger
ned bland de fina engelsmännen. Till det
yttre framställer han sig visserligen som en
tämligen blyg och bortkommen ung man
men när han väl fått pennan i hand är det
slut med försyntheten. Det är skada att han
på så sätt då och då hamnat i
slapstick-farsens överdrifter, ty därigenom avtrubbas
läsarens uppmärksamhet för de många fina
och finurliga iakttagelser som onekligen
finnas i boken.
Donald får sin idé i en dug-out under
kriget, medan han delar det obekväma logiet
med en engelsman som är bokförläggare till
yrket. De föra ett samtal om olikheterna
mellan skotskt och engelskt, och när de några
år senare träffas i London föreslår
förläggaren Donald att skriva en bok med
utgångspunkt från skyttegravsresonemanget. Han
utrustar honom med rekommendationsbrev till
lämpliga impressarier i engelskt liv; den ena
förbindelsen ger den andra och under ett år
blir Donald i tillfälle att studera sina
engelsmän i alla de typiska miljöerna och
förrättningarna. Han tjänstgör som recensent i ett
avancerat magasin och blir bekant med
skönandarna i Bloomsbury, han tillbringar en
week-end på ett slott, där den gamla
aristokratien blandar sig med filmstjärnor och
arbetarpolitiker, han deltar i en cricketmatch
som tillgår under kanske väl mycket
chap-linska former, han spelar det urgamla skotska
spelet golf, som blivit engelsmännens
nationalsport, med feta börsmäklare, han åtföljer
en imbecill och älskvärd engelsk delegat till
Genève och får tillfälle att gyckla med
Nationernas förbund i förbifarten, han upplever
en parlamentsvalkampanj, som dock
karikerats över i det onjutbara, han gör en av-
stickare till Danzig och träffar på resan en
anspråkslös imperiebyggare, en
genomhygglig verkmästare som bara behöver röra vid
några skrotbitar för att det skall bli en
maskin, han upptäcker slutligen det rustika
England med dess huvudsakligen av nyrika
snobbar frekventerade räv jakter och dess
idylliska, traditionskära farmar- och
värdshusliv. Dessa skildringar från
Buckingham-shire utgöra jämte det visionära slutkapitlet
bokens bästa partier. Här har en uppriktig
kärlek och beundran till merry old England
fått honom att dämpa ned tonen och
inspirerat honom till några verkligt poetiska sidor.
Romanen har av de storsinta engelsmännen
belönats med ett pris som förra årets bästa
roman. En dylik utmärkelse är meningslös,
eftersom boken icke är en roman i egentlig
mening. Funnes däremot ett pris för årets
bästa svenska översättning borde det gå till
den spirituelle lundensiske översättaren Karl
Ragnar Gierow, som här slagit alla rekord,
sin landsman Frans G. Bengtssons inbegripet.
Trots att han skriver bildligt två gånger och
trots att han tagit sig för att döpa om den
engelska författarinnan Sackville-West från
Victoria till Viola — eller var det kanske
Vera?
En bok som heter ”Huset vid floden” och
bär A. P. Herberts namn på titelbladet skär
man upp i angenäm väntan på att få
tillbringa ett par timmar i idyllisk miljö — en
krök av Thames genom ett lummigt
landskap, en vit cottage med tennisplan, unga
människor som inte hunnit bli så kvicka att
de förlorat sin charm etc. Men vad man blir
bedragen! Thames är med, men det är den
del av floden som flyter genom Londons
förstäder, en bråkig, lerig flod med tutande
bogserbåtar och döda kattor. Till dessa
kadaver sällar sig så småningom ännu ett,
tillhörande en tjänsteflicka och instoppat i en
säck. Säckens ägare och flickans mördare är
en ung, nationellt berömd skald som bor i
”Huset vid floden”. Han var litet närgången
mot flickan en kväll och råkade strypa henne
när hon gav hals. Det hela var en
olyckshändelse, men då den onekligen inträffat under
komprometterande omständigheter ser han
ingen annan utväg än att på angivet sätt
plåna ut spåren efter den ruskiga händelsen.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
