Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Kelvin Lindemann, Vi ska nog bli berömda, anmäld av Johannes Edfelt - Michael Arlen, Människan är dödlig, anmäld av T. N. - Rütger Essén, Debattinlägg om Europa, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
strängare mening har den däremot inte mycket
att skaffa. Dess människoskildring är föga
inträngande; möjligen kan detta delvis bero
därpå, att de människor, Kelvin Lindemann
tagit som sin uppgift att skildra, inte erbjuda
några regioner att tränga in i. De flesta av
dem ha endast en yta att förete, och vad som
bakom fasaden är, det är tomrum, vakuum.
Johannes Edjelt
En framtidsbild
Michael Arlen: Människan är dödlig.
Översättning av Siri Thorngren Olin. Gebers.
5: 50.
”Man’s Mortality” lär ha varit en stor
framgång i författarens hemland, och den har
onekligen vissa egenskaper, som gör detta
begripligt. Den är habilt gjord, underhållande,
delvis rätt spännande, och den rör sig med
aktuella problem och tendenser, fastän
handlingen är förlagd femtio år fram i tiden.
Fantasieggande fartvidunder, dödsstrålar och
bacillbomber hör till utrustningen, som sig
bör i en framtidsroman, och manspillan bland
de oerhört dödsföraktande hjältarna är
fruktansvärd. Det förekommer vidare
övermänskligt intelligenta män och kvinnor, som spela
skurkrollerna i dramat, och mot vilka en liten
bov som Ivar Kreuger på sin tid bara var en
barnunge, om man får tro författaren. Och
det bör man naturligtvis göra, eftersom ingen
annan kan veta något om saken. Somliga
figurer har han försökt göra riktigt vanliga,
men när han låter Storbritanniens president
ta av sig skor och strumpor mitt under en
viktig konferens, därför att han har ont i
fotterna, skjuter han över målet i sin strävan
att verka realistisk och sin iver att roa
läsaren. Bokens värde ligger i de förnuftiga,
ofta briljanta reflexioner han gör om
nationalism och överproduktion och om den ringa
visdom varmed världen styres, och det
universella broderskap mellan folken varom han
talar som en framtida nödvändighet, torde
för många te sig som den enda möjliga
lösningen på världens politiska problem. När
författaren utropas som en ”glänsande stilist”,
måste man däremot ställa sig tveksam, i varje
fall inför den svenska upplagan, och de
pretentioner på filosofiskt djupsinne, varmed
boken framträder, belysas bäst med ett citat
från sista sidan, troligen avsett att uttrycka
titelns djupaste innebörd. ”Det var tanken på
personlig odödlighet, som höll människorna
fjättrade vid de mest jordiska begär.” Det är
inte bara så djupsinnigt, att det blir
meningslöst, utan fundamentalt oriktigt. — Genren är
svår, och någon ny Jules Verne ha vi
knappast fått i Michael Arlen. Men supén på
Trafalgar Square är en obetalbar episod.
Otänkbar i varje annat land, ger den
kvintessensen av engelskt kynne, såsom vi gärna
föreställa oss det. T. N.
Kultiverad
nationalsocialism
Rutger E s s é n: Debattinlägg om Europa.
Bonniers. 6: 50.
I sin sista essaysamling bemöter Riitger
Essén redan i företalet en av de väntade
invändningarna mot boken. Han hävdar, att
endast självbedragaren kan tro sig om att
från ”objektiva utgångspunkter” nå fram till
en sann helhetsbild av problemen ute i
världen. Även om man betraktar det absoluta
sanningskravet med intelligent resignation är
man emellertid berättigad att göra en
distinktion mellan de författare, som ärligt bemödar
sig att ge en såvitt möjligt fullständig
helhetsbild av sitt ämne och de, som med hjälp av
ett målmedvetet urval bland fakta söker leda
läsaren i en viss riktning. Riitger Esséns bok
utgör i det stora hela ett försök att för svensk
publik framställa den tyska
nationalsocialismen i sympatisk dager. Detta är en fullt
legitim uppgift, som ingalunda tarvar några
ursäkter, så mycket mer som författaren har
gått till väga med stor moderation. Men
självfallet skulle den intelligenta författaren
kunnat ge en mycket allsidigare och därmed
också sannare bild av nazismen — om han
hade velat.
Med sin förmåga att lätt och ledigt
mobilisera sitt historiska vetande till belysning av
enstaka punkter i sin framställning erinrai’
Essén om att fransmännen under sin första
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
