Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marcus Lauesen: Brev från Danmark. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARCUS LAUESEN
ädlaste dikterna i dansk lyrik — den låg
länge dold, det var kanske därför den var så
fullmogen, då den äntligen kom fram. Men
det finns mer att minnas hos Pontoppidan än
hans omtanke om sitt land och sitt folk, hans
manliga, osentimentala, patriotiska sinnelag.
En sak till är viktig — Henrik Pontoppidan
var en av de första diktare i vårt land, som
skrev ut ifrån sociala synpunkter. Noggrant
och med skärpa iakttog och skildrade han de
förtrycktas levnadsomständigheter, icke för att
skapa någon klasspanegyrik, utan på grund
av säker, mänsklig instinkt för rätt och
rättfärdighet.
Med ovanstående i minnet häpnar man icke
över att ”Drengeaar” icke är en skildring av
barndomens paradis. Men man kan kanske
i alla fall förmoda, att det förekom flera ljusa
dagar både i och utanför hemmet än
författaren tycker sig minnas, när han tänker
tillbaka. Hur som helst är det verkligt
välgörande att se en i sanning stor man göra sin
barndom så liten, så ”ointressant” som här
är fallet. Ointressant — jag menar fri från
all uppstyltad originalitet, utan dessa ”för
hela livet betydelsefulla ögonblick”. Det rör
sig om barnaupplevelser med djur och
blommor och smuts och människor, med lekar och
straff precis som för millioner andra barn,
som hålla på att acklimatisera sig i världen.
Den tid som skildras är sextiotalet, men
kriget år 1864 kommer bara fram i några
små episoder, icke betydelsefulla, men roliga.
Skildringen av hemmet visar, att Pontoppidan
har mera respekt för det han uppfattar som
sanningen än för familj och tradition. Men
hur tydlig, vacker och ren är icke skildringen!
Varje enskild minnesbild träder fram skild
från de andra och blir typisk, kommer att
gälla alla tiders olika barnavärldar. Det
händer, att den gamle diktaren kommenterar
ett minne med den bättre vetandes visdom,
vilket ger perspektiv åt det hela. ”Drengeaar”
är jämte Andersen-Nexøs ”Et lille Kræ” den
vackraste och finaste barnskildring dansk
litteratur äger. Vi glädja oss åt fortsättningen
på dem båda.
Ännu några minnen skola nämnas,
nämligen konsthistorikern doktor Frederik
Poul-sens små skisser, mest från landet, som
utgivits under titeln ”Dengang Verden var ny”.
Denna bok är av en lättare karaktär. Frederik
Poulsen har valt ett annat tillvägagångssätt
än den rent kronologiska skildringen. Han
har samlat nio minnesbilder från olika
tidpunkter och miljöer i sin barndom, vilka han
med sin stilistiska elegans sammanfogat till
en gnistrande munter mosaik, en blandning
av gammalmansvisdom, humor och stämning.
Den kvicka iakttagelsen, den plastiska
framställningen av ting och människor och
återgivandet av barnets gryende tankeliv göra
boken i hög grad läsvärd.
Aage Madelung, som är väl känd för svensk
publik, har samlat en del skisser och noveller
med motiv från de fordom danska
provinserna i södra Sverige till en bok som han
kallat ”Paa en Sten under Himlen”. En ung
människa har måhända svårt att dela hans
uppfattning, när han hävdar en ståndpunkt,
enligt vilken en dansk tydligen borde sörja
över förlusten av dessa provinser. På den
punkten torde Madelung knappast få många
anhängare — bandet mellan Sverige och
Danmark är hållbart nog även utan
gränsflyttning. Nå, så illa menar han väl inte
heller. Men eventuella meningsskiljaktigheter
i folkloristiskt eller politiskt hänseende träda
fullkomligt i skuggan vid sidan av de
egenskaper, som i denna liksom alla andra böcker
karakterisera Madelung, förnäm hållning,
nykter blick, en fin iakttagelseförmåga som
aldrig sysselsätter sig med oväsentligheter, ett
slipat, enkelt språk och en manlig medkänsla
i hans sätt att se på tingen. Dessa skildringar
från Skåne, Halland och Blekinge
känneteck
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
